Idag har det varit en bra dag!
På förmiddagen solade jag och njöt av sommarvärme här hemma...

Senare har jag varit i Samaria Church där vi serverade middag för flyktingar ikväll.
Där träffade jag också en finlandssvensk man som hade läst om mig på Kyrkpressen och ville träffa mig för att diskutera.
Världen känns bra liten ibland!
Denna man jobbar också med flyktingar i Aten ibland, men för en annan organisation.

Nu ska jag ta natt, för imorgon blir det en lång dag då jag jobbar både för Threads of Hope och Samaria Church.

Det är rätt så många som frågat mig hur länge jag stannar denhär gången i Grekland så jag tänkte att jag skriver om det här på bloggen.
Som det ser ut nu så kommer jag hem tidigaste i slutet av April eller senast i slutet av Maj, inget är alltså bokat ännu.

För er som missat det tänkte jag idag skriva lite om vad vi gör i de två organisationer jag jobbar med här.

Jag börjar med Samaria Church där jag ocksä jobbade förra gången jag var i Aten.
I Samaria Church hjälper vi flyktingar. Till vår kyrka kommer det flyktingar mestadels från Afghanistan, men också från Iran.
I kyrkan severas middagar ett par kvällar i veckan. Det hälls spräklektioner och bibelstudier. Ibland serveras det luncher för våra studerande och på söndagar hålls gudstjänster.
Behoven är enorma och flyktingar i Grekland har det mycket svårt. De är ofta hemlösa och de blir förföljda och nedvärderade. De kan hamna i fängelse där de också blir dåligt behandlade, detta för att de som papperslösa vistas i landet. De slipper inte enkelt vidare till andra länder heller som papperslösa...
Min uppgift i Samaria Church är att hjälpa till med middagarna för 200-300 personer, att ansvara för lunchen en gång i veckan och att ibland ansvara för söndagslunchen som vi äter tillsammans efter gudstjänsten.
Utöver detta har vi ibland extra tillställningar, exempelvis hade vi nyligen nyårsfest för våra afghanska vänner som nyss firade nyår!

Den andra organisationen jag jobbar för denhär gången i Aten är Threads of Hope.
Threads of Hope är också en kristen orgnisation. Där fokuseras det på att hjälpa de prostituerade kvinnorna i området nära Samaria Church. Behoven är enorma också inom detta område.
I området finns uppskattningsvis 300 bordeller och 600 prostituerade kvinnor, varav de flesta är utsatta för människohandel. Det finns både bordeller och gatuprostitution i området.
Threads of Hope hjälper kvinnorna genom att lära dem att sy så att de på så sätt kan börja försörja sig, bön och samtal är också viktigt på Threads of Hope.
Threads of Hope sammarbetar med en annan organisation, Nea Zoi.
Vid Nea Zoi fokuseras det på att gå ut till kvinnorna på gatorna och till bordellerna för att nå och hjälpa dessa utsatta kvinnor. Kvinnorna kan ofta vara mycket unga, till och med underåriga...
Också Nea Zoi är en kristen organisation.

Min uppgift på Threads of Hope är att ta hand om kvinnornas barn så länge de syr, så att barnen också kan få trygghet under dagen.
Dessa barn är underbara, men ofta känns de väldigt otrygga vilket är förståeligt... Barnen jag tar hand om är 1-4 år gamla.

Det var lite kort info om vad jag gör i Aten. Om ni har frågor är det fritt fram att ställa dem!

Mina första veckor här har varit med blandade känslor.
Mycket för att jag har fått allergiska problem. Jag inte vet om beror på att vi har en del möbler från katthushåll hemma, kanske pollen eller kanske att det är annan luft här än i Finland.
Jag hoppas iallafall att det blir bättre eller att jag iallafall hittar någon medicin som hjälper, för allergin gör mig så trött...
I vilket fall som helst så vet jag att jag är menad att vara här nu, så om inget annat hjälper får jag stå ut med allergin en tid.
Jag visste redan då jag for hem i vintras att jag snart ska tillbaka hit, jag fick det bekräftat på olika sätt och också ekonomiskt sett så öppnade sig möjligheten!

Jag är väldigt tacksam över att jag fick möjligheten att komma tillbaka!

Lyssna till denna låt och låt texten sjunka in.

"Sverige" kan bytas ut mot ditt eget land.

Själv har jag nu just speciell stor nöd för Grekland och framförallt...

Vi har haft fullt upp tillsammans med tyska teamet de senaste dagarna, men imorgon reser de hem så vi kommer att ha det tomt i Samaria Church nu...
Vi har bl.a. hunnit med lite utflykter och ikväll har vi blivit bjudna på äkta afghansk mat av våra afghanska vänner.

Igår var jag tillsammans med tyska teamet till Threads of Hope (där jag jobbar) för att visa lite vad vi gör där.
För er som har missat vad Threads of Hope gör så hjälper de kvinnor ut ur prostitution och kvinnorna får lära sig att sy så att de på så sätt istället kan försörja sig.
Min uppgift där är att ta hand om barnen under tiden som deras mammor syr.

Jag köpte själv en väska från Threads of Hope igår och den var riktigt fin tycker jag!

Idag har jag haft en ledig dag så jag har hunnit tänka en hel del.

Bl.a. har jag funderat på hur mycket mörker det finns i Aten...
Det finns så många flyktingar utan hopp om någon framtid.
Så många desperata fattiga greker.
Så många hemlösa människor.
Så mycket trafficking och prostitution.
Så mycket narkotika.

Till denhär staden behövs flera människor som visar på ett ljus, ett hopp och en framtid.

Dagens foto är fotat i vårt kök ikväll...

Så var det tisdag och en och en halv vecka av min andra volontärresa har gått...

Igår började jag jobbet vid Threads of Hope och det blev en bra dag, jag skriver mera om det jobbet en annan dag.
Vid Samaria Church rullar allt på som vanligt.

Jag är rätt så trött ikväll, så ett längre och intressantare blogginlägg kommer en annan dag!

Tyvärr har jag fortfarande allergiska problem som inte blivit bättre trots ordentlig storstädning hemma, så lite börjar jag misstänka pollen och den förorenade luften i Aten.
Kanske gör jag snart ett besök till läkare för att se om jag kan få någon medicin som hjälper mig...

På dagens foto kan ni se min och Justinas lunch idag: Korv och kex!
Lite ovanlig lunch, men gott faktiskt!

Idag har jag varit hela dagen tillsammans med tyska teamet.
Först hade vi gudstjänst i Samaria Church och efter det åt vi alla lunch tillsammans.

På eftermiddagen tog vi metro och buss till en vacker strand där det bl.a. hölls några dop.
Vi sjöng också lovsånger och bad tillsammans där.

Efter den fina dagen for vi tillbaka till Aten för att äta god grekisk snabbmat tillsammans.
Om du besöker Grekland någongång rekommenderar jag att du testar äta gyros, det är både gott och billigt!

Nu ska jag ta natt.
Imorgon lär det bli en lång och utmanande dag för mig då jag startar jobbet i Threads of Hope.

Tack alla läsare för all förbön och omtanke!

Nyårsfest

Idag i Samaria Church hade vi nyårsfest för en del afghanska flyktingar.
I Afghanistan var det alltså nyårsafton idag!

Sammanlagt var vi ungefär 100 personer och jag var tillsammans med några andra ansvarig för maten.

Till förrätt hade vi oliver och bröd.
Till varmrätt serverade vi ris blandat med kyckling, morot och russin. Med maten serverade vi en grekisk sallad.
Sist, men inte minst hade vi äppelpaj och vaniljsås till dessert.

Utöver maten hade vi en del program så som andakt, sång och lek.

Jag kunde verkligen se flyktingarnas ansiktsuttryck ändra under kvällens gång, så jag är tacksam att vi kunde glädja dem...

Igår blev det inget bloggande, men jag skyller det på att jag varit rätt så trött.

Jag har kommit igång med jobbet i Samaria Church igen så det känns bra.
Threads of Hope besökte jag idag så där ska jag börja jobba på måndag.

Med andra ord är (nästan) allt under kontroll här. Enda problemet jag har nu är att jag känner mig allergisk ofta, men jag och Justina ska försöka göra ännu en storstädning så hoppas det blir bättre efter det (vi har fått en del möbler till vårt hem och det har funnits katt i förra hemmet).

Nu ska jag gå och lägga mig så godnatt kära läsare!

Ikväll då jag gick ensam hemåt i kvarteret nära Samaria Church slog det mig plötsligt hur otroligt mörkt kvarteret är.
Samtidigt slog det också därför är enkelt att vara ett ljus där, att visa kärlek, omsorg och ge nytt hopp.

Det kan ibland kännas obehagligt att gå i kvarteret i mörkret om kvällarna.
De enda människor jag möter är oftast männen som går ut och in i de förfallna bordellerna, men jag känner att jag är beskyddad och ännu har jag inte råkat ut för någonting farligt.

Nu ska jag ta natt efter en lång dag, så godnatt alla läsare! 

Ikväll har jag jobbat i Samaria Church. Vi har tillrett och serverat middag för väldigt många flyktingar, jag skulle gissa på att de var närmare 250 personer på kvällens middag.
I köket var det aningen kaotiskt, men vi hade mycket hjälp av tyska teamet som ska vara med oss ett par veckor nu.

Ikväll har vi även planerat för lördagens nyårsfest.
I Afghanistan firas nyår på lördag, så vi bestämde oss för att göra i ordning en fest med matbuffé och olika programpunkter.
Tanken är att jag på lördag ska ha huvudansvaret i köket, men jag får hjälp av tyska teamet.

På bilden här ser ni min lilla ängel som hänger på mitt klädskåp, den fick jag av mamma och pappa innan jag for.
Denhär gången har jag med mig flera personliga saker, vilket jag ibland kunde sakna lite sist jag var här.

Grekiska våren.

Den grekiska våren är vacker!
Jag har idag haft en ledig dag, så jag har suttit ute och solat en bra stund.
Utöver det har jag njutit av blommorna i vår trädgård.

Jag har också försökt allergistäda lite i vårt hus.
Vi har nämligen sedan sist jag bodde här fått många fina nya möbler, men de kommer från ett katthushåll...

Annars är allt bra här och imorgon ska jag jobba för Samaria Church.
Om någon vill komma hit och hälsa på mig under tiden jag är här så är det fritt fram!
Gratis boende finns det möjlighet till, ifall du vill hjälpa till lite i Samaria Church.
Volontärer behövs också alltid, så om du är intresserad av det - hör av dig.

Första dagen...

Idag var första dagen i Aten. Den har varit bra och intensiv!
Som det brukar vara på söndagarna här var det också idag, alltså gudstjänst och lunch i Samaria Churh.
Det kändes som att komma hem! Det blev många kramar, lite glädjetårar, men också lite saknad.
Många av de människor jag sist träffade här (både flyktingar och volontärer) var inte längre kvar här...
Tacksam är jag över att en del flyktingar iallafall har lyckats ta sig vidare!

Efter en fin dag i kyrkan umgicks jag med ett tyskt team på 22 personer som är här för att hjälpa i kyrkan några veckor.
Tillsammans med dem vandrade jag upp till ett berg där vi hade picknick, bön för Aten & lovsång hela kvällen!
Våren är verkligen påväg till Grekland. Det är grönt och färgrannt med blommor i olika färger.
Om nätterna är det fortfarande kallt, så tacka vet jag tjocka varma täcken!

Här nedanför ser ni ett foto på hur fint min vän Justina bäddat min säng igår, med ett chokladhjärta på sängen (hon vet att jag älskar choklad).
Jag laddar också upp två foton från dagens utflykt.

I skrivande stund sitter jag på Arlanda i Stockholm väntar på flyget som ska ta mig till Aten.
Tiden har gått fruktansvärt långsamt då jag idag hade 5 timmars mellanlandning här i Stockholm.
Arlandas trådlösa nätverk funkar tydligen inte alls idag, så vad har jag hittat på här i 5 timmars tid då?!
Jag har ätit massor även om jag inte ens är hungrig. Jag som skulle försöka äta lite hälsosammare nu än jag gjort den senaste tiden! 

Trött har jag däremot varit, men jag vill inte gärna somna med alla mina värdesaker i väskorna bredvid mig. Man vet aldrig om man blir bestulen och det skulle ju vara onödigt...
Nu ska jag försöka hålla mig i vaken en halvtimme till och efter det ska jag förhoppningsvis få sova några timmar på flyget!
Inatt sov jag bara två timmar, så sömn behövs verkligen nu.

Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att jag är påväg till Aten igen.
Det är en sådan välsignelse! Samtidigt måste jag erkänna att det var lite jobbigt att säga hejdå åt alla hemma i Finland ännu en gång, men det är väl naturligt att avsked är jobbiga.

På sätt och vis kommer det att vara mycket nytt som väntar mig i Aten också denna gång fastän jag kommer jobba för bl.a. Samaria Church även denna gång. Tyvärr är vi ju inte riktigt samma underbara gäng med volontärer kvar där som sist då jag var i Aten, det är brist på volontärer där just nu under våren.
Jag har iallafall turen att få bo med samma fina vän Justina som jag också bodde med sist då jag var i Aten!
Threads of Hope som hjälper prostituerade har jag inte jobbat alls för förrut, så det är också nytt.

Lite smått nervös har jag börjat känna mig idag, men jag vet att det kommer släppa rätt så snabbt bara jag kommer "hem".
Det är faktiskt så att Samaria Church, lägenheten vi bodde i och Aten har börjat kännas som mitt andra hem under förra resan.

Nu ser jag fram emot många fina människomöten och förhoppningsvis får jag även denna gång se liv förbandlas till det bättre!

Edit: Jag fick tillgång till internet först i lägenheten och därför publiceras inlägget nu först. Lite väl kallt är det i lägenheten, annars är allt ok.

Väckning om 4 timmar och jag är inte ens trött för tillfället...
Nåja, sova kan jag göra i Aten eller på Arlanda där jag hamnar att vara några timmar imorgon på mellanlandning.

Lite resfeber har jag nog fått, men jag är inte egentligen nervös. Förväntansfull och glad ligger närmast vad jag är nu just.
Tacksam är jag också förstås!

Idag har jag hunnit träffa massor med underbara människor!
Tack till er alla!

Tack också för alla förböner och understöd som jag har fått inför min resa.

Denhär dagen har varit så fridfull och avslappnande, trots mycket program! 

En del saker jag har funderat mycket på den senaste tiden har jag äntligen fått släppa taget om då jag har fått positiva besked.

Nu är väskorna packade ännu en gång och såhär såg det ut mitt under packandets gång...

Fråga mig inte varför det ligger en leksak mitt i högen av kläder. Den låg av någon orsak mitt bland mina kläder i skåpet.

'

Med i resväskan kom denna gång också en sak som jag saknade under förra volontärresan! 

Ett litet fotoalbum med foton på mina närmaste...

Idag medverkade jag i en artikel i kyrkpressen, för er som vill läsa den finns en länk här:

http://kyrkpressen.fi/aktuellt/55803-Ger-sin-drom-liv.html

Godnatt alla fina läsare!

Trött!

Idag har jag varit trött, så trött...
Jag är ännu inte på långt när redo att resa till Aten, men flyget är bokat till lördag.

Kvällen har varit fin med ett besök vid Inremissionshemmet. Där bad de för mig och sände ut mig på en ny missionsresa. Jag är så tacksam för min andliga familj!

Det blir nog bra bara jag nu får färdigt packandet och all papperskrångel imorgon, så att jag på fredag bara får ställa mig mentalt in på att resa iväg...

Fortsätta eller inte?!

Jag har senaste tiden funderat på dethär med bloggandet, om jag ska fortsätta eller sluta.
Egentligen vill jag ju inte lägga ut så mycket av mitt privatliv på internet, så det är kanske lätt hänt att bloggen blir tråkig och opersonlig?!

Iallafall fortsätter jag nog att blogga och hålla er uppdaterade under volontärresan, efter det får jag se vad som händer!

Nu ska jag ta natt efter en intensiv lång dag.

Idag har jag fått uträttat en hel del.

Bl.a. har jag lyckats radera alla mina whats app meddelanden, alla vanliga meddelanden och en stor del av mina telefonkontakter.
Jag skulle bara radera "lite" från telefonens minne och det slutade tyvärr inte så bra.
Lite tråkigt känns det med tanke på att jag alltid har gillat att spara en del speciella gamla meddelanden så att jag kan läsa dem senare.
Gjort kan inte göras ogjort, så nu är de borta iallafall.

Annars har jag också lyckats uträtta en del viktiga förbereder inför resan, så hela dagen har inte misslyckats.

Såhär kvinnodagen till ära har jag fått choklad och en tidning att läsa!
Idag har jag tänkt speciellt mycket på alla kvinnor som lever under förtryck där ute i världen...

Hugos födelsedag.

Idag är det ingen vanlig dag, för det är min älskade systerson Hugos födelsedag.
Idag fyller han fyra år!
Det är ofattbart vad tiden har gått fort...
Självklart har vi idag varit på ett mysigt 4-årskalas, så det har varit en fin lördag tillsammans med familjen!

Grattis älskade lilla Hugo!

Idag var jag sista dagen på jobbet som personlig hjälpare. 

Jag kan ärligt säga att jag har känt äkta kärlek för var och en av mina klienter. 

Jag tror att det är väldigt viktigt att kunna känna den kärleken om man jobbar inom vården, utan den kärleken tror jag att det blir svårt att hålla motivationen uppe. 

Jag har lärt känna en del klienter bra och självklart kommer jag att sakna dem lite. 

Vissa av klienterna har nog etsat sig fast i mitt minne så att jag ibland kommer att fundera på hur de har det. 

Med detta jobb har jag  ännu en gång har jag fått känna tacksamhet över hur bra ställt jag har det, jämfört med många andra människor. 

Vissa gånger på jobbet har jag känt att jag velat hjälpa mera än jag har haft möjlighet till. 

Jag skulle så gärna ge alla dessa människor hälsan tillbaka, men eftersom att det inte är möjligt har jag känt att jag iallafall har kunnat underlätta deras vardag lite. 

Att också finnas där och lyssna, eller att hitta på roliga saker tillsammans har jag sett att kan vara det nästan viktigaste av allt.

Nu ska jag vila och sova ut en vecka, mellan allt packande och förberedande inför resan. 

Väckarklockan tänker jag inte ha att ringa under inkommande vecka iallafall...

En dag kvar...

Nu har jag en dag kvar i jobbet som personlig hjälpare.
Idag hade jag en riktigt rolig dag på jobbet! Samtalade och drack kaffe med några klienter, bakade tillsammans med en klient och handlade åt en annan. Dethär jobbet har varit minst sagt varierande.

Jag kan inte förstå att det är bara en vecka och ett par dagar innan jag sitter på flyget till Aten igen, tiden skulle faktiskt få stanna lite nu...
Inte för att jag inte skulla vilja tillbaka, men jag har ännu så mycket kvar att fixa här hemma!
Jag har inte börjat packa och har inte hunnit skaffa reseförsäkring ännu, så en hel del ska ske nästa vecka. Utöver det vill jag förstås också hinna träffa alla mina nära och kära innan jag reser iväg.
Planen var från början att ha två lediga veckor innan avresan, men tyvärr var flygbiljetterna dyrare senare så jag fick boka ett flyg en vecka tidigare än planerat.

Idag har jag varit på jobb och på eftermiddagen efter jobbet hade jag spännande saker på gång, nämligen en intervju till kyrkpressen. De ville skriva lite om missionsarbetet i Aten.

Kvällen har varit lugn och skön. Den har spenderats vid Inremissionshemmet på ett intressant och uppbyggande möte.

Då jag kom hem fortsatte kvällen lika bra. Jan hade köpt chips, dip och en tidning åt mig. Precis vad jag behöver för att kunna koppla av.
Även om det är mycket som ska göras nu så har jag insett att jag måste ta det lugnt och varva ner ibland!

Vad skulle jag göra utan er min familj, mina vänner och Jan?!
Jag är så tacksam över att jag har er hos mig som stöd och uppmuntran då det behövs.
Nu just behöver jag er mycket då jag är mitt i en stressig situation.

Det är mycket nu och med facit i hand så borde jag ha tagit ledigt även denna vecka så att jag skulle ha haft två veckor ledigt innan volontärresan.
Nu blev det inte så och jag varken hinner eller orkar kvällstid efter jobbet ta itu med så mycket inför resan.

Jag kommer alltså att ha väldigt fullt upp nu fram tills den 14 mars då jag sitter på planet till Aten.
Om jag inte bloggar varje dag beror det på att tiden nu just inte räcker till, men jag lovar att försöka hålla er uppdaterade.

Min blogg lovar jag  att blir mycket intressantare bara jag kommer mig iväg på resan.

Idag har det varit en stressig dag på många sätt, så jag har inte hunnit blogga alls förrän nu.

Kvällen avslutade jag nyss med att äta stekt abborre och nu måste jag verkligen börja sova. Imorgon har jag en 9 timmars arbetsdag framför mig, så både kroppen och hjärnan behöver nog nödvändigtvis få vila nu!

Godnatt alla!

Mycket på gång...

Det är otroligt mycket som måste hända nu inom bara ett par veckors tid så jag känner mig rätt så stressad, men också förhoppningsfull inför den kommande resan!
Det är mycket "pappersjobb" som ska fixas nu innan resan och så måste jag ta ett beslut på vilka dagar jag vill jobba med vilken organisation i Aten.

En vecka till kommer jag nu att jobba som personlig hjälpare.
Det har varit ett otroligt givande, intressant, lärorikt och samtidigt ett ibland krävande jobb.
Arbetsdagarna har alltid gått snabbt då jobbet har varit väldigt varierande.
Exakt en och en halv månad har jag jobbat som personlig hjälpare nästa veckas fredag då jag slutar med det.
Det känns som att jag har jobbat som personlig hjälpare mycket längre än så. Jag har fått lära känna många fina människor under tiden, så visst kommer jag att sakna en del av klienterna. De flesta klienterna har varit otroligt tacksamma och jag har hunnit med många fina prat- och kaffestunder tillsammans med en del av dem.

I dagens läge kan jag konstatera att jag inte för en sekund ångrar att jag hösten 2014 bröt upp från den trygga vardagen här hemma och kastade mig ut i ett okänt äventyr då jag reste ensam till Aten som volontär.
Tänk vad mycket som har hänt efter det beslutet!
Jag har hunnit hjälpa flyktingar i Grekland två och en halv månader. På den resan fick jag vänner för livet och jag utvecklades själv som människa, samtidigt som jag fick hjälpa andra människor.
Jag har hunnit jobba som personlig hjälpare en och en halv månad, i det jobbet har jag samtidigt fått en inblick i hur det är att jobba inom vården.
Sist, men inte minst: Nu har jag igen en spännande resa framför mig! Några månader av våren kommer jag att tillbringa i Aten där jag ska hjälpa flyktingar och så ska jag också förhoppningsvis hjälpa prostituerade kvinnor.

Efter att nästa resa är slut är min plan faktiskt att stanna hemma, iallafall en längre tid.
Planen är att börja jobba med ett jobb som jag blivit lovad från och med våren-sommaren, planen är också att hyra ett litet mysigt hus och skaffa en liten mysig hund som jag så länge längtat efter nu.
Tiden får utvisa vad som händer med dessa planer i verkligheten, de kan ju ändras.

Nu har jag inget mera att komma med idag, eller jo förresten:
Köp aldrig elektronik begagnat! Det misstaget har jag nämligen gjort nu igen och det lönar sig sällan.

Godnatt alla fina läsare!