Idag var jag sista dagen på jobbet som personlig hjälpare.
Jag kan ärligt säga att jag har känt äkta kärlek för var och en av mina klienter.
Jag tror att det är väldigt viktigt att kunna känna den kärleken om man jobbar inom vården, utan den kärleken tror jag att det blir svårt att hålla motivationen uppe.
Jag har lärt känna en del klienter bra och självklart kommer jag att sakna dem lite.
Vissa av klienterna har nog etsat sig fast i mitt minne så att jag ibland kommer att fundera på hur de har det.
Med detta jobb har jag ännu en gång har jag fått känna tacksamhet över hur bra ställt jag har det, jämfört med många andra människor.
Vissa gånger på jobbet har jag känt att jag velat hjälpa mera än jag har haft möjlighet till.
Jag skulle så gärna ge alla dessa människor hälsan tillbaka, men eftersom att det inte är möjligt har jag känt att jag iallafall har kunnat underlätta deras vardag lite.
Att också finnas där och lyssna, eller att hitta på roliga saker tillsammans har jag sett att kan vara det nästan viktigaste av allt.
Nu ska jag vila och sova ut en vecka, mellan allt packande och förberedande inför resan.
Väckarklockan tänker jag inte ha att ringa under inkommande vecka iallafall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar