De senaste dagarna har jag försökt landa i verkligheten hemma!
Jag har hunnit fira en superfin lillajul med mamma, pappa och syster Johanna. Jag har också hunnit träffa en del andra nära & kära här hemma. Det har varit underbart!
Imorgon blir det dags att ta itu med jobbsökning, massor med papper och annat krångel.
Såhär när jag sitter i flyget påväg hem måste jag erkänna att jag tycker mera om den finska vintern än den grekiska vintern.
Jag tycker verkligen inte om köld och det kan ju faktiskt vara riktigt kallt i Finland vintertid. Den grekiska vintern är inte så kall och lång, bara ett par månader lång och temperaturen kan variera väldigt mycket mellan olika dagar. Vissa dagar kan vara varma sommardagar med över 20 graders värme, andra dagar 10 grader (som känns mycket kallare då det blåser mycket ibland).
Det kanske inte låter speciellt kallt, men då första vinterdagarna kom för några veckor sedan var jag chockad. Det är fruktansvärt kallt inne i husen och det finns ingen möjlighet att ha värme på hela tiden då husen är oisolerade och det skulle bli dyrt att hålla husen varma. Även hotellen är riktigt kalla har jag fått erfara de senaste dygnen då vi befunnit oss ute på en ö.
Det går inte heller att impulsivt ta en varm dusch för att värma sig, först måste du låta vattnet värmas cirka 20 minuter.
Jag kommer att älska min varma lägenhet, att äntligen inte behöva frysa hela tiden inomhus.
Med detta sagt så betyder det inte att jag inte vill tillbaka till Grekland för en volontärsperiod till, men åtminstone väntar jag till Greklands vår isåfall.
Vilken dag! Den börjde med att jag vaknade och kände mig förkyld, så typiskt...
En stund efter att jag vaknat tittade jag ut genom hotellets fönster och vad ser jag där?! Jo, människor från gyllene gryning som demonstrerar utanför hotellet. Gyllene gryning är ett högerextremt och nynazistiskt parti, som ofta är inblandade i mord och misshandel av bl.a. flyktingar. Även poliser är ofta nynazister här i Grekland. Det är så tragiskt...
Vi gick för att möta min afghanska vänner senare på eftermiddagen. Påväg dit såg jag igen mannen som bor i trappan till vår metrostation, tänk att han måste bo där. Jag kan inte hjälpa honom med mycket, men imorgon ska jag ge honom lite mat.
Tillsammans med mina afghanska vänner besökte vi alexandra park där det bor mycket flyktingar och drogmissbrukare. Jag fick höra en hel del tragiska livshistorier där.
Nu ska jag försöka smälta allt och jag ska försöka sova trots förkylningen.
Imorgon blir det dags för mitt sista besök i kyrkan för denhär gången i Aten...
Dagarna rullar på så fort, nu är det exakt en vecka kvar innan jag är hemma i Finland igen.
Idag har jag och Jan hunnit besöka akropolis och efter det gick vi runt på stan med mina vänner Zaki och Justina! Vi avslutade kvällen hemma hos Justina (och mig) med en god middag.
Inför morgondagen har vi planerat att tillsammans med mina afghanska vänner besöka en park där många hemlösa och flyktingar bor här i Aten.
Jag har lite svårt att få det att sjunka in att jag inte längre ska jobba i samariakyrkan nu, men jag ser också framemot att få träffa alla hemma!
Här har tystnaden tagit över ett par dagar! Jag har haft fullt upp. Jan kom hit igår och med min tur hade de demonstrationer i Aten så varken bussar eller metron gick normalt då jag skulle möta honom på flygfältet, det blev en del krångel.
Nu har vi iallafall haft ett par bra dagar här! Foton och längre inlägg kommer senare.
Vilken underbar söndag det har varit idag!
Den började med gudstjänst och en god lunch i kyrkan. Efter lunchen jobbade jag lite i köket förrän jag och Justina for ut och promenera en del i området omkring kyrkan.
På kvällen var det dags för en avskedsfest för mig och Joo i våra afghanska vänners lägenhet.
Pastorn och hans fru hade fixat en god koreansk middag, tårta och bakelser. Det bästa av allt var att vi fick umgås alla tillsammans.
Nu måste jag sova. Imorgon har jag en lång dag framför mig!
Igårkväll glömde jag helt att blogga, det är så mycket på gång nu!
Igår var vi hela dagen i Korinth.
Där på plats läste vi ur bibeln om Paulus i Korinth.
Jag är väldigt glad att jag hann besöka denna bibliska plats under min tid här!
Idag har jag tillsammans med en av mina vänner, Nicole från bibelstudie-teamet besökt en vacker park här i Aten. Efter det shoppade vi lite och sedan satt vi på ett mysigt café.
Planen var egentligen att det skulle bli en dag på stranden, men det var mulet så det blev lika bra såhär.
Nu är det myskväll med finaste Justina som gäller. Vi ska laga någon god mat & dessert och bara sitta och prata. Jag kommer att sakna henne mycket, vi har ändå delat lägenhet i två månader.
Nu är det sista helgen här innan Jan kommer hit för nästan två veckors tid. Jag längtar så mycket efter att träffa honom och få visa honom allt här!
Samtidigt känns det konstigt för att jag vet att jag då snart ska resa hem igen. Det som också är väldigt jobbigt är att lämna Justina jag bor med, hon har blivit en av mina bästa vänner...
Det är mycket blandade känslor nu igen, men jag kanske kommer tillbaka!
Nu ska jag fortsätta mitt fredagsmys.
Egentid, tända ljus, idol på surfplattan och lite gott! Underbart!
Idag har det varit en lite kaotisk dag i köket, men allt gick bra iallafall.
Nu är jag väldigt trött så det blir genast sovdags för min del!
Här är ett par foton från en strandutflykt jag gjorde i måndags!
Det var en varm och härlig eftermiddag på stranden och jag njöt faktiskt av att sitta där ensam...
Idag när jag igen funderade på att jag snart ska resa hem med väldigt blandade känslor gick det plötsligt klart och tydligt upp för mig att många av mina vänner här inte har några hem att resa till.
De har ingen familj att krama om längre.
Det var som en väckarklocka för mig, det gjorde ont och samtidigt är jag så tacksam över mitt liv.
Förövrigt har jag de senaste dagarna sett allt för mycket av prostitutionen, traffickingen här. Det är väldigt tungt att se utan att kunna göra något...
Det har hänt en hel del den senaste tiden hemma i Finland och en del dagar har jag saknat min familj extra mycket.
Min älskade bror Jonas har fyllt år, grattis i efterskott!
Syster Jenny har fyllt 30, många grattiskramar i efterskott!
Sist men inte minst så var det farsdag igår och jag saknade min kära pappa! Stort grattis till dig också!
Om två och en halv vecka är jag hemma igen och jag ser framemot att träffa er alla där hemma.
Här kommer en blomma till er alla som jag vill gratulera!
Idag hann jag inte på någon söndagsgudstjänst för att jag och Joo var ansvariga för lunchen som serveras efteråt.
Vi valde att laga en vegetarisk lasagne med bl.a. aubergine, lök, potatis och gurka! Med den serverade vi en grönsallad med fetaost!
Efter lunchen hann jag vara med en stund på dagens bibelstudier före vi serverade dagens snacks (som vi gjort på förhand!): Parmesan-cheesecake och te.
Behöver jag tillägga att jag är mätt nu?!
Annars är jag idag glad över vårt finlandssvenska team som har kommit för att stanna en vecka med oss! Det är roligt att få prata svenska, men jag märker att jag här har pratat så mycket engelska att det ibland känns onaturligt med svenska här!
Om någon hade frågat mig för ett år sedan om jag kan tänka mig att resa iväg på en volontärresa ensam så skulle nog svaret ha varit mycket tveksamt.
Volontärresa har varit en dröm för mig enda sedan 2010, någongång då jag blev utexaminerad från skolan.
Jag har bara väntat och väntat på att få någon vän med mig på resan, för inte ville jag ju resa ensam.
Detta med att resa ensam har varit en lång tankeprocess för mig innan jag bestämde mig för att göra det.
Jag minns att jag var riktigt rädd att resa ensam, att säga upp ett jobb och att lämna tryggheten hemma.
Idag satt jag ensam på en uterestaurang i Aten, njöt av mat och fin livemusik!
Jag satt där och tänkte på vilken underbar resa det har varit och hur otroligt mycket jag har växt som människa! Jag ångrar mig inte en sekund att jag tog beslutet.
Nu är det snart dags att resa hem igen, men innan dess ska Jan komma hit och hälsa på.
Jag ser framemot att träffa alla underbara människor hemma och jag ser framemot att hitta ett nytt jobb med nya utmaningar.
Denhär resan kanske inte blev min sista volontärresa, det får framtiden utvisa.
Idag var det en ledig dag och jag och Justina tog oss till ett shoppingcenter för lite shopping!
Nu är det fredagsmys med tända ljus, chips & dip, idol på surfplattan och en skön och varm säng som gäller resten av kvällen.
Imorgon är det egentligen också ledig dag, men jag kommer nog att gå och handla lite inför nästa vecka med min vän Joo. Eventuellt blir det också ett besök i kyrkan!
Ikväll när jag satt och funderade här hemma så insåg jag att det har blivit "vardag" för mig att se mycket nöd här...
Självklart gör det ont att se det, men jag är inte längre rädd.
Första tiden var det en väldigt stor omställning att flytta från en liten by till Aten och samtidigt röra sig i slumområdena här.
Det är egentligen väldigt tragiskt att det ska behöva vara en vardag att se allt detta: Förfallna bordeller överallt, narkomaner som sitter med sina sprutor eller ligger nerdrogade på gatorna, hemlösa flyktingar och andra hemlösa.
Ibland känner jag att jag kan göra så lite, men jag gör allt vad jag har möjlighet till.
Någon av de första kvällarna här i Aten var jag ute med ett gäng volontärer då vi såg en människa ligga på marken och vrida sig av smärta. Vi stannade och frågade om han behövde hjälp. Det visade sig att droger var orsaken till smärtan. Flera personer (antagligen hans vänner) kom också dit.
Denna gång lärde vi oss att det inte tyvärr inte är klokt att stanna och försöka hjälpa några människor i dessa kvarter, för plötsligt var en av våra volontärers ryggväska öppnad...
Nu ska jag sova en lång natt och jag har två välbehövliga lediga dagar framför mig.
Idag fick jag reda på att det finns trehundra bordeller bara i det kvarter där Samaria Church finns. Där finns över 600 prostituerade sammanlagt!
Jag visste att det fanns mycket prostitution här, men inte att det var såhär illa! Bordellerna är förfallna hus och det luktar fruktansvärt illa utanför husena.
Jag minns att jag de första veckorna var rädd att gå i området ensam.
Du ser nästan enbart män där i området och faktum är att kyrkan befinner sig mitt i Atens slumområde...
Jag är inte längre rädd för att gå där, men min magkänsla är alltid dålig.
Jag skulle så gärna göra något för dessa kvinnor, men i nuläget kan jag inte göra annat än att be för dem.
Jag vet att det finns organisationer som jobbar med att hjälpa de prostituerade här i Aten, men för denhär gången har jag inte tillräckligt med tid för att börja engagera mig i det.
Om jag kommer tillbaka hit är det iallafall självklart att jag vill engagera mig också i arbetet med att hjälpa prostituerade!
Jag måste ännu redigera inlägget och tillägga att det till största delen handlar om trafficking, alltså ren människohandel...
Idag var det verkligen en glädjens dag!
Vi fick färdigställt en lägenhet till några av våra afghanska vänner så de får bo i ett riktigt hem, bättre än de har bott i förrut iallafall.
Först jobbade jag hela dagen. Sent på kvällen blev det "inflyttningsfest" med bibelläsning, bön, kaffe & tårta i våra vänners lägenhet.
Det är bl.a. en av våra pastorer som står för omkostnaderna för lägenheten där upp till sex personer kan bo samtidigt. Flyktingar kommer och går här, men även några av de jag känner vill stanna i Grekland för att hjälpa andra flyktingar i kyrkan!
Jag borde sova nu eftersom att jag har en lång arbetsdag imorgon, men här kommer iallafall några foton från vår Arachova och Delfi utflykt i lördags! Även om jag gillar Aten och jag äskar att jobba i kyrkan så känner jag verkligen att jag ibland behöver en liten paus, då är det skönt att få komma närmare naturen... Jag är annars inte så väldigt intresserad av historiska platser som t.ex. Delfi.
Här kommer ett par livshistorier som gäller mina afghanska vänner och som jag inte har berättat om förrut.
En av mina afghanska vänner här har precis lämnat oss.
Han är påväg gående till Italien för att försöka få ett bättre liv någon annanstans.
Här i Grekland har han suttit i fängelse i nästan två år bara för att han inte har några papper. I fängelset blir flyktingarna väckta varje morgon av att vakterna sparkar dem. Flyktingarna får endast lite mat och de blir utsatta för mycket våld.
Efter fängelsetiden har vår vän bott gömd i en liten trång lägenhet med ett 20-tal andra flyktingar, utan någon el eller några möbler.
Han har försökt ta sig ut från Grekland med flyg eller båt, men det är inte möjligt utan några papper. Han berättade för oss att han måste starta sin resa nu förrän det blir vinter och riktigt kallt (det är redan kallt här)!
Jag ber för honom och önskar att det slutar bra...
Han är en underbar, omtänksam, varm kristen människa som råkat illa ut bara på grund av människors ondska.
Det är väldigt vanligt att flyktingar härifrån tar sig vidare gående till fots, bl.a. till Tyskland. För många flyktingar är det enda möjligheten att ta sig härifrån!
De går på nätterna då det är mindre risk att bli upptäckta. På dagarna sover de i skogen.
En annan flykting har precis kommit till kyrkan. Jag ser i hans ögon hur rädd och osäker han är.
Jag vet inte mycket om hans historia, men jag vet att han har suttit 2 år och 9 månader i fängelse bara för att han inte har papper. Nu talar vi ju inte om Finlands lyx-fängelser, utan här lider verkligen fångarna.
Före han hamnade i fängelset bodde han i en park här i Aten. I den parken bor många flyktingar, hemlösa och drogberoende människor.
Parken är en mycket tragisk plats, jag har besökt den ett par gånger och det gör lika ont varje gång! I parken bor bl.a. många flyktingar med sina barn...
Nu efter fängelsetiden hjälper vår vän oss mycket i kyrkan.
Han har fortfarande inget hem. Han bor på olika vandrarhem just nu, men det har han förstås inte råd med många nätter.
Jag vill också betätta om en afghansk familj som idag för första gången var med på vår gudstjänst i kyrkan!
Jag är så glad över att se en kvinna på gudstjänsten! Annars har vi mest ensamma afghanska män på gudstjänsterna. Kvinnor har mycket svårt att slippa och komma då de endera bor med sina föräldrar eller med sin make. Kvinnor med barn brukar komma på språklektioner och middagarna, men inte på gudstjänster.
Nu tillbaka till denna familjs historia! Familjen består av mamma, pappa och två barn. En flicka på cirka 5 år och en pojke på 1 år.
Familjen kom till Grekland med båt för 9 månader sedan. Båten körde på grund ganska nära kusten och den började snabbt ta in vatten.
Familjens lilla pojke sov längst nere i båten då det hände, medan resten av familjen befann sig högre upp i båten. Alla på båten flydde i panik och bl.a. denna lilla pojke lämnade för att drunkna på båtens botten.
Då föräldrarna senare hittade honom i det kalla vattnet hade han redan slutat att andas, men föräldrarna började be för honom.
Det skedde ett underverk för idag har vi denna underbara lilla kille med oss i kyrkan!
Familjen vill ta sig vidare för barnens framtids skull, men det ser hopplöst ut för tillfället.
Förövrigt är det inte alls ovanligt att båtarna med flyktingar börjar ta in vatten. Ofta är det planerat för då kommer räddningspersonal och hämtar flyktingar iland.
Om båten tar iland utan problem är risken stor att flyktingarna inte ens får komma in i landet! När båtarna tar in vatten händer det ju förstås att människor försvinner och drunknar.
Detta var dagens långa inlägg om verkligheten här! Slutsatsen är att flyktingar här inte blir behandlade med någon respekt, tyvärr.
Jag älskar dessa, mina afghanska vänner!
Idag blev det en resa till Delfi så jag fick igen se lite mera av underbara Grekland! Jag skriver mera om det en annan dag.
Jag har under dagens lopp tänkt mycket på några av flyktingarnas livsöden som jag har hört om här och som jag vill berätta om på bloggen, men det kommer en annan dag för jag är inte ännu redo att skriva om det.
Annars så har jag konstaterat att jag har en riktig tur då jag bor med en annan volontär som jag trivs så bra tillsammans med, Justina från Tyskland.
Vi är båda rätt lugna och behöver en del egentid. Vi klickar väldigt bra och kan sitta och prata i timmar. Hon har blivit en bra vän till mig!
Detta är ännu en orsak till att jag kunde tänka mig att komma tillbaka hit en period till om jag får möjlighet (innan nästa sommar). Hon stannar här ända tills nästa höst!
Dagens foto får bli ett foto på mig och Justina från idag!
