En väckarklocka.

Idag när jag igen funderade på att jag snart ska resa hem med väldigt blandade känslor gick det plötsligt klart och tydligt upp för mig att många av mina vänner här inte har några hem att resa till.
De har ingen familj att krama om längre.
Det var som en väckarklocka för mig, det gjorde ont och samtidigt är jag så tacksam över mitt liv.

Förövrigt har jag de senaste dagarna sett allt för mycket av prostitutionen, traffickingen här. Det är väldigt tungt att se utan att kunna göra något...