Jessikas vardag

Nu just känner jag mig väldigt negativ och även lite orolig så jag borde kanske inte blogga alls idag?!
Det har inget att göra med er mina nära och kära! Jag har haft en fin kväll med Jonas, Camilla och lilla Joshua och det känns lite jobbigt att jag inte kommer att kunna träffa dem under 10 veckor framåt...

Jag är för första gången orolig inför resan på riktigt nu. Tänk om jag lämnar ensam och utanför?! Det är min största mardröm. Tankarna snurrar och jag kan inte koppla av. Kommer jag att klara av nöden jag möter där och kan jag verkligen hjälpa flyktingarna där?

Skype som jag skulle använda för att hålla kontakt med vänner och familj funkade inte alls ikväll då jag testade det med mamma och pappa. Jag känner bara att vi måste få det att fungera på ett eller annat sätt, men jag vet inte hur och det gör mig stressad att jag är så otekniskt lagd.

Lägenheten ser ut som ett slagfält och inget är färdigt packat till resan...


Annars var det min sista dag på jobbet idag och dagen var kanske också en liten besvikelse, men det piggade upp min dag att jag av min arbetskompis fick jag ett jättefint ljus som kommer att lysa upp i höstmörkret. Tack Marianne!

Nu ska jag försöka sova, vilket antagligen är omöjligt. Godnatt alla vänner!