En höstdag...

Denna lediga höstdag spenderades ute i naturen... 

Sovmorgon...

Idag har jag kvällsskifte, vilket betyder att jag fick en riktigt välbehövlig sovmorgon.
Den senaste tiden har det varit mycket på gång så jag har känt mig rätt stressad och det har småningom börjat ta ut sin rätt...

Snart börjar iallafall en del saker som måste göras vara under kontroll.
Atenresan börjar vara i stora drag planerad och snart är ansökan till närvårdarutbildningen inlämnad.

Hoppas ni alla får en fin höstdag!

Idag tänker jag skriva om något som jag verkligen avskyr: Mobbning och utfrysning.

Jag har skrivit några inlägg om det tidigare också, men detta ämne kan aldrig tas upp mycket nog och jag har de senaste dagarna blivit påmind om detta ämne igen.

Det finns så många där ute som är mobbade eller ensamma och utfrysta utan att någon ser detta,
eller rättare sagt ser många detta ske varje dag utan att ingripa. 

Av mina egna erfarenheter vet jag att det är viktigt att skolkompisar, arbetskompisar, lärare, chefer eller andra människor som ser detta tar det på allvar.
Grip in om du ser mobbning eller utfrysning. 

Till dig som är mobbad eller utfyst säger jag bara:
Det är inte dig det är fel på! Fråga hjälp av de människor du har runt omkring dig som du litar på.
Du ska inte skämmas för att du är utsatt, istället bör förövarna skämmas och be om ursäkt.

Då jag var yngre och själv var utsatt trodde jag faktiskt att jag var konstig för att jag var ensam, 

idag har jag lärt mig att det var de människor som frös ut mig som var konstiga.
Idag tar jag heller inte åt mig av "skitprat".
Jag vet vem jag är och jag vet att jag är värdefull oberoende av vad andra människor tycker och tänker om mig.
Det är du också kära läsare!

Idag är jag väldigt glad för att jag inte lät mig förvandlas till att "smälta in",
 utan jag valde mina egna vägar trots att det här i vårt samhälle finns en hel del påtryckningar om hur man borde vara och hur man borde tänka.

Du ska aldrig behöva eller försöka förändra dig själv för att passa in i mängden, bara för att du går din egen väg är du inte onormal eller konstig på något sätt.

Jag är tacksam över alla vänner jag har fått och över valen jag har gjort i mitt liv, valen som format mig till den jag är idag.
Speciellt tacksam är jag över volontärresorna och också över alla fantastiska vänner jag fått runt om i världen tack vare att jag valde att följa denna dröm.

Var alltid dig själv & låt ingen trampa ner dig!

Ett par passande minions till detta ämne...

Jag har ännu idag varit hemma från jobbet med förkylningen jag har dragit på mig...

Imorgon har jag ledig dag, men på fredag har jag planerat att vara tillbaka på jobbet! 

De senaste dagarna har gått åt till att läsa böcker och vila...

Idag har jag även sysslat med detta!

Då man tittar ut ser man nu den vackra hösten...
Jag älskar sommaren, men även hösten är mysig på sitt sätt! 

Sjuk - tid för eftertanke...

Idag är jag hemma från jobbet, jag har dragit på mig en förkylning och känner mig rätt så sliten... 

Åtminstone imorgon kommer jag att stanna hemma för att vila också. 

Jag vill inte göra mig själv sjukare eller ännu mindre smitta ner någon äldre som redan har dåligt immunförsvar, så det känns bättre att stanna hemma och vila ett par dagar. 

Sjuka dagar då man är hemma och vilar ger tid för eftertanke... 

Idag har jag funderat på om jag verkligen ska sätta mig i skolbänken igen. 

Jag tror faktiskt att jag kommer att börja studera till närvårdare i vinter... 

Jag vill jobba med att hjälpa människor och förgylla deras vardag, då känns inte kockyrket speciellt meningsfullt. 

Jag vill inte jobba endast för pengar, jag vill jobba med något jag verkligen brinner för. 

Närvårdaryrket är ett riktigt underskattat yrke, men också ett yrke där det är viktigt att du verkligen brinner för det du gör. 

Närvårdaryrket är väldigt brett och du kan jobba med många olika saker då du blir utexaminerad. 

Det handlar om så mycket mera än att byta blöjor och stressa, vilket är nästan det enda man hör om yrket i dagens läge.

Oberoende av vad du jobbar med inom yrket handlar det om personliga människomöten och du har en möjlighet att förgylla människors vardag.

Detta är vad jag vill göra..! 

Nu återstår det bara att ta reda på hur jag ekonomiskt skulle få det att gå ihop att börja studera igen...

Jag har nästan slutat blogga som det ser ut, men det beror på att min fysiska hälsa inte varit den bästa de senaste veckorna.

Jag har haft en del allergiska problem, men idag känns det faktiskt lite bättre så jag är piggare...

Annars har jag de senaste dagarna njutit av den sköna sommarvärmen, i mitten av september! 

Jag har också jobbat en del och umgåtts med familj och vänner...

Ett mobilfoto från igår hemma hos mamma & pappa

Atenresa...

Nu är ännu en Atenresa bokad! 

Jag, syster Johanna och eventuellt ett par andra kommer att resa dit för att hjälpa flyktingar under ett par veckors tid i slutet av Oktober.
Vi kommer att jobba för Samaria Church, där jag också har varit mina andra volontärresor.

Jag fortsätter att hålla er uppdaterade...

Sömnlösa nätter...

De senaste nätterna har jag sovit dåligt och de senaste dagarna har jag brustit ut i förtvivlan om och om igen.

Jag tror att ni alla vet vad jag talar om då jag talar om den stora flyktingkatastrofen...

Nyheterna är fyllda med detta just nu.

Omvärlden har inte reagerat tillräckligt snabbt, nu måste vi göra något! 

Det finns en bild och livshistoria som nu har fått omvärlden att reagera mera och som förhoppningsvis har den väckt lite medkänsla åtminstone hos även en del av dem som hittills inte känt någon medkänsla för flyktingarna: 

Detta är lilla Aylans historia:
De flesta av er har säkert redan läst historien och sett de hjärtskärande bilderna,
om inte är det bara att googla på Aylan så får du upp massor med information. 

Aylan Kurdi, 3 år gammal fick aldrig uppleva fred... 

Han var en i mängden av människor som flyr från det krigshärjade landet Syrien. 

Aylan flydde tillsammans med sin mamma, pappa och sin äldre bror undan Isis berättade pappan i en intervju.

De hade betalt flyktingsmugglare som skulle ta dem med båt från Turkiet till den Grekiska ön Kos. Som det så ofta händer så kollapsade den överfulla båten och många människor drunknade, bland dem fanns lilla Aylan, hans äldre bror och deras mamma. 

Ur deras familj var det endast pappa Abdullah som tog sig levande i land, utan att ha sin familj kvar i livet... 

Aylans mamma hade en vecka innan katastrofen uttryckt sin rädsla över vattnet och berättat att hon inte kunde simma.

Trots detta tog de risken.
Då borde vi alla förstå att dessa flyktingar inte kommer hit för pengar eller för att utnyttja vårt samhälle,
 dessa människor är beredda att riskera sina liv för att få leva i fred och trygghtet.

Detta är Aylan och hans äldre bror.

Pappa Abdullah är den enda som överlevde i familjen.
Hans sista önskan är att ta sig tillbaka till Syrien för att begrava sin familj med resten av familjen där.

Jag väljer att inte ladda upp bilderna på lilla Aylan som flutit död i land i Turkiet, men den
 finns på så gott som alla nyhetssidor för er som klarar av att se den.

Mina tankar går idag till alla flyktingar runtom i världen och speciellt till två av mina vänner från Afghanistan. Dessa lärde jag känna under min volontärtid i Aten där jag jobbade med flyktingar.
Mina vänner har flytt vidare från Grekland för att förhoppningsvis få ett värdigt liv någonstans, men i dagens läge vet jag inte ens om de har överlevt...

Stå upp för de tysta!

Här kommer ett verkligen sevärt youtubeklipp - om mobbning.

Det är otroligt viktigt att vi står upp för den mobbade och att vi stoppar mobbningen. 

Mobbningen kan förstöra ett helt liv!

Mobbning ses både i skolor och på arbetsplatser, ja överallt i vårt samhälle...

Det som stör mig mest är att de flesta människor blundar för den och inte ingriper, 

jag vet av egen erfarenhet att det är otroligt viktigt att exempelvis lärarna i skolorna ser och kan hantera problemen istället för att blunda för dem.

Dags att vakna upp och ta itu med problemen - ingrip om du ser mobbning förekomma i din omgivning!