Jessikas vardag

Min blogg har stått stilla sedan i måndags, vilket känns tråkigt då jag ser att ni läsare ändå är hit och kollar varje dag!

Inträdesprovet till närvårdare i måndags tyckte jag att gick bra, men vi var många sökande så det är svårt att förutse om man har någon chans att slippa in. Nu på måndag borde jag troligen få svar på hur det gick, så jag hoppas på det bästa! Jag vet ju i nuläget att jag vill jobba med att hjälpa människor.

 De senaste dagarna gått åt mestadels till att jobba. På kvällarna har jag också haft mycket program.

En sak jag vill skriva om är att jag är så glad över att jag har börjat få mera och mera kontakt med flyktingarna här, vilka fantastiska människor! 
Jag har tyckt att det har varit så svårt att på ett konkret sätt hjälpa flyktingar här hemma i Finland, om jag jämför med att hjälpa flyktingar i Grekland.
Det är ju inte alls på samma sätt och behoven ser ju väldigt olika ut, men jag har sett att det som behövs här hemma är vänner som umgås med flyktingarna som kommer hit.
Det bästa är ju att det ger mig så otroligt mycket att umgås med dem!

Det känns tråkigt att många i vårt samhälle är rädda för flyktingarna som kommer hit.
Jag är helt säker på att det förändrar både dina åsikter och dig själv som människa om du väljer att se flyktingarna som enskilda individer och om du tar kontakt med dem!