Jessikas vardag

Idag tänker jag skriva om något som jag verkligen avskyr: Mobbning och utfrysning.

Jag har skrivit några inlägg om det tidigare också, men detta ämne kan aldrig tas upp mycket nog och jag har de senaste dagarna blivit påmind om detta ämne igen.

Det finns så många där ute som är mobbade eller ensamma och utfrysta utan att någon ser detta,
eller rättare sagt ser många detta ske varje dag utan att ingripa. 

Av mina egna erfarenheter vet jag att det är viktigt att skolkompisar, arbetskompisar, lärare, chefer eller andra människor som ser detta tar det på allvar.
Grip in om du ser mobbning eller utfrysning. 

Till dig som är mobbad eller utfyst säger jag bara:
Det är inte dig det är fel på! Fråga hjälp av de människor du har runt omkring dig som du litar på.
Du ska inte skämmas för att du är utsatt, istället bör förövarna skämmas och be om ursäkt.

Då jag var yngre och själv var utsatt trodde jag faktiskt att jag var konstig för att jag var ensam, 

idag har jag lärt mig att det var de människor som frös ut mig som var konstiga.
Idag tar jag heller inte åt mig av "skitprat".
Jag vet vem jag är och jag vet att jag är värdefull oberoende av vad andra människor tycker och tänker om mig.
Det är du också kära läsare!

Idag är jag väldigt glad för att jag inte lät mig förvandlas till att "smälta in",
 utan jag valde mina egna vägar trots att det här i vårt samhälle finns en hel del påtryckningar om hur man borde vara och hur man borde tänka.

Du ska aldrig behöva eller försöka förändra dig själv för att passa in i mängden, bara för att du går din egen väg är du inte onormal eller konstig på något sätt.

Jag är tacksam över alla vänner jag har fått och över valen jag har gjort i mitt liv, valen som format mig till den jag är idag.
Speciellt tacksam är jag över volontärresorna och också över alla fantastiska vänner jag fått runt om i världen tack vare att jag valde att följa denna dröm.

Var alltid dig själv & låt ingen trampa ner dig!

Ett par passande minions till detta ämne...