Känslan av...

Känslan av när man vaknar en ledig söndagmorgon och man har flera missade samtal och flera meddelanden på telefonen.
Det visar sig att en kunds nyckel jag hade igårkväll var försvunnen, så de undrade på jobbet om jag visste var den var. Jag fick förstås lite panik, extra mycket för att jag faktiskt en stund igårkväll trodde att jag hade slarvat bort en nyckel även om det inte var så (någon annnan hade tagit fel nyckel då).
Inte heller i morse var det jag som hade den borttappade nyckeln, utan det var någon annnan som hade den och den hittades.

Iallafall har jag känt mig stressad hela morgonen på grund av denna nyckel då jag verkligen började tro att jag hade slarvat bort den, men nu kan jag slappna av då den är hittad och jag inte hade slarvat bort den.
Säkert händer det att nycklar försvinner med tanke på hur många nycklar vi har, men jag brukar vara extra noggrann då jag inte vill vara den som slarvar bort någons nyckel.

På tal om jobbet så satt jag igår och tänkte att jag för några år sedan absolut inte skulle ha kunnat tänka mig att jobba inom vården. Ännu för en tid sedan tänkte jag att vårdjobb är något jag kan tänka mig tillfälligt tills jag hittar något annat.
Nu sitter jag istället och funderar på om jag ska utbilda mig till närvårdare för att jag tycker så mycket om detta jobb.

Några saker jag älskar med jobbet är: Alla fina människomöten. Det är ett väldigt varierande jobb och ingen dag är en annan lik. Jag tycker faktiskt om att det är skiftesjobb så jag får sovmorgon ibland. Jag tycker också om att jobba 78 procent istället för heltid. Jag har hittills inte fått det minsta ont i ryggen av jobbet, antagligen för att det är så varierande. Jag har inte ännu heller haft någon "jobb-ångest" utan det har känts helt okej varje gång jag har farit till jobbet.

Det återstår att se om jag ännu börjar utbilda mig inom vården!