Det är en underbar känsla att komma hem när allt är i sin ordning!
Inatt sov jag i kyrkan för att vi sent på kvällen hämtade Kris på flygfältet då han kom tillbaka från sin Israelsresa. Tidigt i morse reste han hem till Mexiko så vi ville umgås med honom hans sista kväll i kyrkan!
Vi fixade sent på kvällen en filmkväll med "bioduk" på väggen och mysigt med madrasser, kuddar & täcken på golvet. Vi somnade nog alla innan filmen var slut, men det var en trevlig kväll iallafall!

Nu till saken: Igår då jag lämnade vårt hus hade vi ingen värme i huset, inget fönstret i wcn (kallt), inget varmt vatten då det hade börjat läcka & tvättmaskinen var sönder!

Idag då jag kom hem hade vår hyresvärd fixat allt, underbar känsla!

I morse när jag vaknade hade jag planerat att stanna hemma och ta det lugnt, men eftersom att många volontärer lämnat oss den senaste tiden så behövs det verkligen hjälp i köket. Jag kommer nog att fara till kyrkan och hjälpa till ikväll iallafall!

Innan kvällen har jag planerat att ta metron till monastiraki för lunch och lite shopping inför hemresan. Jag försöker undvika att tänka på det, men hemresan närmar sig iallafall!

En sak som jag har lärt mig är av denhär resan att jag aldrig någonsin ska låta någon stoppa mina drömmar. Jag är tacksam att jag följde min dröm om en volontärresa.
Jag har fått hjälpa många underbara människor och aldrig förr har jag känt mig så välsignad som nu!
Jag har också fått många underbara vänner här!

Lång tisdag!

Idag har det varit en lång tisdag.

Klockan 10.00 började jag och Joo förbereda lunchen för våra bibelstuderande afghaner (och självklart hade vi glömt att alla affärer var stängda idag då det är någon grekisk högtid, så vi fick baka eget bröd istället för att köpa färdigt).
Det blev en enkel, men omtyckt lunch idag: pasta i tomat-löksås.

Efter lunchen var det dags att förbereda kvällens middag för flyktingarna. Vi hade bara cirka 100 afghaner på middagen ikväll, antagligen trodde många att vi hade stängt på grund av den grekiska högtiden.

20-tiden var vi färdiga med allt så aebetsdagen blev lång, men vad gör det då man gör något man verkligen brinner för?!

Imorgon hamnar jag dessvärre nog att ta det lugnt då jag idag har haft väldigt ont i ena höften. Jag vet inte om det beror på att det är så kallt hemma hos oss?! Eller om jag har sovit opassligt?!

Idag började jag fundera vad jag ska blogga om då jag kommer hem igen?! Jag kommer inte att ha så mycket intressant att blogga om då har jag på känn...

Idag hoppas jag att vi snart får värme i vårt hus och att tvättmaskinen snart börjar fungera igen! Kanske jag inte behöver tilläggas att det inte har varit världens bästa dag. Jag saknar också fortfarande min vän som lämnat oss!

Nu blir det sovdags så jag orkar koka åt mina afghanska vänner imorgon...

Så var söndagen över och ännu en vecka har gått...
Vi hade en fin gudstjänst & en god lunch. Tack vare lite hjälp i köket med dagens mellanmål och te så hann jag också vara med på dagens bibelstudier en stund!

Menyn är planerad för nästa veckas luncher och denhär gången hoppas jag att allt går som planerat. 

Förövrigt är det kallt här och jag känner hösten även inne i vårt hus där temperaturen ligger på ca. 13 grader.

Här är några bilder från fredagen då det var dags att säga hejdå åt Kris.
Först for vi ut och äta lunch i ösregnet. Efter det försökte vi hitta "the panathenaic stadium" och gick vilse några gånger, men vi hittade stället till sist och det var sevärt!
Kvällen avslutades med te och plättar som Justina lagade hemma hos oss!

Min blogg krånglar igen med bilduppladdningen så bilderna från gårdagen kommer en annan dag...

Idag har det iallafall varit en kall och rätt så tråkig dag. Det är dessutom lika kallt inomhus som utomhus!
Det är också tråkigt att Kris har lämnat oss, han blev en bra vän till mig. Nu kommer jag nog att känna mig lite ensam i kyrkan, tyvärr...

Iallafall ska jag börja sova nu för imorgon är det dags för veckans gudstjänst och efter det lite jobb, vilket jag ser framemot!

Vilken dag!
Hösten har kommit och jag vaknade i morse av ett riktigt åskväder. Det kändes också kallt...

Jag och några vänner hade planerat att gå och titta till akropolis på förmiddagen, men på grund av olika orsaker ändrades våra planer helt.

Istället for jag ut med min mexikanska vän Kris för att äta lunch och titta runt på lite olika ställen i Aten. Det var en bra, men sorglig dag samtidigt. Kris lämnar oss imorgon och han var verkligen en av mina bästa vänner här...

Kvällen avslutade vid hemma hos Justina och mig tillsammans med Kris. Vi drack te och pratade massor.

Imorgon kommer jag möjligtvis att ladda upp några foton från dagen, nu är jag för trött...

När jag behöver en paus...

När jag behöver en paus är platsen på fotot min favoritplats...
På kyrkans tak, där kan jag sitta i lugn & ro!

Idag har det verkligen varit en sådan dag då jag behövde en paus...

Det blev totalt kaotiskt med lunchen och inget fungerade som det borde. Ingen som jag frågade visste något om hur vi skulle göra och var luncherna skulle serveras.
Så i fortsättningen blir det nog så att jag planerar luncherna ensam och bara säger åt de andra vad de kan göra. Det blir nog bäst så!

Underbara onsdag!

Denhär onsdagen har varit underbar! Vi fick servera mat och dela bibelns budskap till cirka 240 flyktingar!

Efter det hade vi en mysig lovsångskväll i kyrkan.
Lovsång, tända ljus, madrasser, kuddar och filtar på golvet + en kopp te och fina vänner.
Det kan knappast bli bättre än så!

Från imorgon börjar mina nya arbetsuppgifter. Det innebär att jag tillsammans med Joo kommer att  planera och tillaga luncher & mellanmål för våra språkstuderande + våra bibelstuderande flyktingar!
Luncherna kommer vi att servera 3 dagar i veckan så utöver det kommer jag också att vara i köket och hjälpa till att laga middagarna för flyktingar.
Kvällarna då vi tillagar middagar är rätt så tunga fysiskt, så jag orkar knappast med både lunch och middag flera dagar per vecka.
Jag hjälper så mycket jag känner att jag har krafter till...
Jag ser verkligen framemot vår nya utmaning!

Dagens första foto visar mina nya kökskläder och andra fotot är taget på vår lovsångskväll!

Tiden går fort när man har roligt!
Ja, det är så sant... Lite chockad insåg jag idag att jag har varit här 4 veckor och att det är bara 4 veckor kvar tills Jan kommer hit, alltså 6 veckor tills jag reser hem.
Jag vill hem och träffa alla, men på sätt och vis känner jag mig också väldigt hemma här. Det är nästan skrämmande att jag trivs så bra som jag gör!
Kanske jag en dag kommer tillbaka hit för att stanna några månader till?! Lite såna tankar har jag haft de senaste dagarna, men jag ska be över det och fundera mera då jag är hemma i Finland igen...

Här kommer några foton från köket idag då vi serverade cirka 150 afghanska flyktingar mat! Vi känner verkligen glädje i vårt arbete trots att det är tungt!

Ikväll har jag som vanligt på måndagkvällar varit på köket i kyrkan för att hjälpa till med serveringen för bl.a. rumäner och albaner. Jag känner verkligen att jag hittat min plats i köket och att jag fått vänner också där. Mina arbetsuppgifter kommer att förändras lite från och med slutet av denna vecka, men jag skriver mera om det senare.

Senare ikväll firade vi en av våra volontärers födelsedag hemma hos oss. Vi satt på innergården med tända ljus, pratade och åt gott.
Allt var perfekt enda tills de någon kom på att vi skulle ha några lekar (och jag gillar sällan lekar).
Ena leken var ett kortspel där vi skulle betätta en hemlighet om oss själva ifall vi förlorade. Jag förlorade förstås ofta och visste inte vad jag skulle säga så situationen kändes väldigt pressad för mig.
En annan sak som vi gjorde var att vi skulle beskriva första intrycket av de andra volontärerna med ett par ord. Bara så att ni alla vet om det från och med nu så gillar jag inte att vara den tystlåtna personen. Jag fick självklart också andra kommentarer, men de jag kommer att minnas är att jag är tystlåten för att jag inte gillar det!

Nog om det. Förövrigt hade vi en underbar kväll tillsammans!

Meteora

Här kommer en del foton från helgens utflykt till Meteora!

Meteora!

Jag hade planerat att visa er bilderna från Meteora på bloggen nu ikväll, men fotouppladdningen funkar inte nu just tyvärr...
Jag berättar iallafall om vår utfykt dit så ska jag försöka lägga upp bilderna i ett annat inlägg imorgon.

Vi hade två underbara i Meteora tillsammans!
Bergen med ett 20-tal gamla kloster ligger nära en liten stad. En del av klostren är fortfarande bebodda! Det är verkligen imponerande att folk har levt och lever där.

Vi bodde utanför staden i ett riktigt mysigt gästhus!
Det var riktigt härligt att på morgonen vakna av kyrkklockorna och tuppar som gal ikapp, istället för billjud. Meteora är en väldig kontrast till Atens storstadsliv!

Igårkväll tog vi en promenad i solnedgången nära bergen. Efter det satt vi i gästhusets trädgård där vi bad och sjöng lovsånger.

Idag vandrade vi i +30 graders värme upp till det närmaste obebodda klostret. Bergen är höga så det var en lång och tung väg att gå, men definitivt var det värt ett besök! Påväg upp dit var det en väldigt vacker natur, små stigar ute mellan bergen och i skogen.
Där träffade vi även på en del sköldpaddor!

Efter att vi hade sett klostret var det dags att ta bussen till Aten igen.
Då vi hade paus med bussen påväg hem passade vi på att titta på en bomullsodling!

Meteora är kanske en av de vackraste platser jag sett! Det är svårt att välja ut bilder till bloggen så att de inte blir allt för många, men jag ska försöka imorgon.

Meteora!

Just nu befinner jag mig på ett riktigt mysigt gästhus i Meteora så det blir inget långt blogginlägg idag av den orsaken. Jag och några vänner bestämde oss för att resa hit för två dagar.
Meteora är en riktigt vacker plats med många klippor där det finns olika kloster. Foton kommer imorgon på bloggen!

Verkligheten...

Idag ska jag försöka beskriva lite av den verkligheten jag hittills har sett här i Aten. Aten är en stor stad med många invånare, också många fler än de som finns registrerade som invånare här... Ingen vet hur många papperslösa flyktingar som finns här. De har ofta ingenting!

Igårkväll hade vi över 230 afghaner på middagen i kyrkan! Vi skulle egentligen ha dragit gränsen vid 200 då det är absolut max vad vi klarar av, men det hade kommit en stor familj med många barn gåendes cirka 45 minuter för att få mat så vi släppte in ett gäng till... Det är väldigt jobbigt att behöva stänga dörren då vi vet att det finns flera hungriga människor utanför. De som kommer är verkligen hungriga, många kommer flera timmar innan serveringen börjar för att de säkert ska få plats.

En nyhet för mig då jag kom hit var att det finns många liknande organisationer som Samaria Church i Aten. Organisationer där flyktingar får gratis mat, ändå räcker vi inte till och många får gå hungriga?!

Under två veckors tid har nu poliserna skärpt övervakningen för att få fast papperslösa flyktingar. Jag ser mera poliser än vanligt överallt (vid metrostationerna och inne i centrum).
De flyktingar som poliserna får fast kan hamna upp till 3 års tid i fängelse där de verkligen inte har det bra.
Många av mina afghanska vänner från kyrkan har varit i fängelse kortare och längre perioder.
En gång tog poliserna även en av våra volontärer från Korea med sig då han inte hade sitt pass med. Han slapp iallafall fri igen senare samma dag...

Jag pratade igår med en afghansk man i min ålder. Han berättade för mig att han har varit flera år i Aten medan resten av hans familj bor i Sverige. Han slipper inte vidare eftersom att han har fått någon typ av grekisk pass som är så dåligt att det inte går att använda för att resa vidare med? Han visade även pappret för mig och det såg verkligen inte ut som ett pass. Första tiden då han kom hit bodde han i en park...
Han berättade för mig att folk verkligen undviker honom här. Ingen vill vara nära en flykting t.ex. på metron, det har jag också sett själv.
Nu hjälper han till på en liknande kristen organisation som vår kyrka, helping hands här i Aten. Där serveras också mat för flyktingar.

Detta är bara en del av den grymma verkligen här!

Tre veckor!

Idag är det exakt tre veckor sedan jag satt i ett flyg påväg till Grekland. Jag hade absolut ingen aning vad som väntade mig!
De första två veckorna hade jag väldigt splittrade känslor, ibland ville jag hem och ibland trivdes jag bra. Många saker var väldigt annorlunda än vad jag hade föreställt mig innan jag for hit.
Nu när jag ser tillbaka på mina blogginlägg från de första två veckorna här så känns de aningen främmande!

Nu trivs jag så otroligt bra här! Jag känner mig hemma & jag har många underbara vänner här!  Jag känner att jag verkligen gör någon nytta med mitt liv då jag kan hjälpa andra människor. Jag växer som människa och jag växer i den kristna tron.
Jag är oändligt tacksam för att jag fick denna mäjlighet att resa just hit som volontär. Jag är inte heller längre osäker på att ta mig fram på egenhand här i Aten.
Det kommer att vara otroligt svårt att resa hem om sex veckor även om jag förstås saknar er alla där hemma, men nu känner jag också att jag har en "familj " här.
Jag tror inte att det är sista gången jag jobbar här på samaria church, men nästa gång jag kommer hit är knappast många av mina vänner kvar här. Det är lite jobbigt  att människor alltid kommer och går här, men det är också så det ska vara på detta ställe. Flyktingarna reser vidare och volontärer kommer och går.
En sak är jag helt säker på: Då jag kommer hem ska jag fortsätta mitt arbete med utstötta i samhället där!

Två favoritlovsånger

Ett bibelord som en afghansk bror delade med oss en kväll:

Jesaja 41:9

Jag har hämtat dig från jordens ändar, kallat dig hit från dess yttersta hörn och jag har sagt till dig: "Du är min tjänare, dig har jag utvalt och inte förkastat."

Denna bild som jag laddar upp idag skulle egentligen höra till gårdagens inlägg!
I gårdagens inlägg hade jag också en bild som jag gillar budskapet med, men jag har använt den förr.
Jag får skylla alla mina stavfel och blogg-misstag på att det inte är så lätt att blogga från en liten telefon.

Imorgon ska jag ladda upp två lovsånger som jag verkligen har börjat tycka om sedan jag kom hit till Aten!
Nu ska jag nog genast börja sova, jag är väldigt trött efter en välsignad kväll med ca.150 afghaner som middagsgäster.

Jag ska börja med att reda ut ett missförstånd från min sida. Om jag inte minns fel så har jag förut bloggat om att vi har tre matserveringar varje vecka, varav två skulle vara för afghanska flyktingar och en för greker.
Tydligen så har vi ingen matservering för greker i nuläget, utan vi har två gånger per vecka för afghaner och en gång per vecka för bl.a. albaner och rumäner.
Dessa matserveringar är alltså vad jag hittills har jobbat mest med här, från nästa vecka har jag andra uppgifter som jag någon dag ska skriva mera om här på bloggen.

Nu vidare till en fråga som jag vet att många av er har funderat på:
-Om jag aldrig har ångrat mig att jag reste ut som volontär och sade upp mitt jobb?
Svaret är nej. 
Ärligt talat så hade jag en längre period funderat på att jag vill testa på något nytt så steget till att säga upp mig var förstås inte helt enkelt då framtiden blir osäkrare ekonomiskt, men det kändes ändå helt ok!

Speciellt i början av min tid här i Aten fanns det dagar då jag kände mycket hemlängtan, men ändå aldrig så att jag skulle ångrat på allvar att jag reste hit.

Nu, den senaste tiden här har varit mestadels underbar! Jag har fått så många nya fina vänner.
Jag har också börjat se annorlunda på saker & ting här i livet! T.ex. så var första tanken då jag kom till lägenheten här att jag inte kan bo två månader i en halvrenoverad lägenhet på en madrass på ett kallt golv.
Nu, snart tre veckor senare så älskar jag allt med denna lägenhet! Den känns verkligen som mitt hem. Lägenheten är byggd i en riktig grekisk stil så den är oisolerad och lyhörd, men jag gillar att den är så stor och att jag har eget rum. Jag gillar min mysiga madrass på golvet och jag älskar vår takterass där jag kan sitta och sola, läsa & be. Jag tycker också att det är mysigt att höra då människor går här utanför huset och pratar grekiska och att vakna till de speciella kyrkklockorna är underbart!

Jag kunde skriva ett hur långt inlägg som helst idag, men jag avslutar här.
Jag är oändligt tacksam att jag fått denna möjlighet (och det bästa av allt är att jag vet att Gud har lett mig hit för att jag ska hjälpa mina fina vänner här).

Igårkväll var jag tillsammans med några andra på en internationell lovsångskväll här i Aten, det var verkligen underbart!
Jag skulle gissa att vi var cirka 300-400 personer samlade från många olika nationaliteter. Vi fick lovsjunga och också be tillsammans!

Idag har jag varit till kyrkan på gudstjänst och efter det fick vi god mexikansk mat. Jag trivs allt bättre och bättre här i Aten, men förstås saknar jag också alla mina nära & kära som är hemma i Finland. 

Här är ett kort klipp från lovsångskvällen.  

IImorgon får jag igen gå till kyrkan för att servera hemlösa greker mat. Det är jobbigt att se hur dessa människor hamnar att leva, men just därför vill jag göra någonting för deras skull.

Ett intressant möte!

Igår hade jag en ledig dag och valde att stanna hemma för att ta det lugnt, be och läsa bibeln.

På kvällen bestämde jag mig ändå för att besöka Atens nationalträdgård som jag har hört att är väldigt fin!
Jag tänkte att jag kan gå runt där en stund, be och njuta av "naturen".  Ja, det är väl närmast natur jag kan komma i Aten, jag saknar verkligen naturen hemma!

Jag hann inte mer än komma in dit så träffade jag en afghansk man som började prata med mig, vilket var väldigt intressant för nästan alla flyktingar som kommer till Samaria kyrkan är afghaner.

Jag fick berätta för honom vad jag jobbar med här och på det sättet indirekt om min tro!
Han blev väldigt glad då jag berättade att vi hjälper afghanska flyktingar som inte har någonting här i Aten!
Han öppnade upp sig och berättade sin jobbiga livshistoria för mig...
Parken var inte i mitt tycke alls speciellt fin, men istället fick jag ett väldigt fint möte med en människa så vi kunde gå runt där i parken och diskutera!

Jag är säker på att det var meningen att jag skulle träffa denna man i parken så att jag fick missionera för honom och han fick berätta för någon om sin historia.

Det jobbiga var att jag inte på något sätt kunde hjälpa honom med mera än genom att lyssna... Jag skulle så gärna ha hjälpt honom att komma till ett land där han skulle få känna att han är välkommen, vilket flyktingar verkligen inte är i Grekland.

Denhär bilden som jag råkade se på facebook beskriver väldigt bra varför jag just nu befinner mig här i Grekland, Aten!

Nya utmaningar!

Idag har jag testat på nya utmaningar!
Jag har varit svenskalärare åt två små flyktingar från Afghanistan (deras familj ska försöka ta sig till Sverige). Det var intressant, lärorikt och roligt!
Jag tror ändå att mitt jobb här kommer att vara köksjobb, det är vad jag har utbildning till och jag känner att jag kan göra det...
Att bli svenskalärare plötsligt är inte det enklaste och det krävs mycket planering för att man ska lyckas lära ut något.

Efter svenskalektionerna for jag på en shoppingrunda där jag fyndade ett par tunna sommarbyxor, en tskjorta och en stor handväska.

Nu kommer bilderna från gårdagens utflykt till ön Aegina!

Aegina

Idag tog jag och tre underbara vänner från Tyskland en ledig dag.
De ska lämna oss under de närmaste dagarna så de ville hinna åka ut till en ö innan dess.

Vi åkte med färja ut till den underbara vackra ön Aegina, eller Egina som den också kallas.
Då vi kom dit var det regnigt, men det svängde snabbt så vi fick en dag med underbart väder!
Vi hann umgås med varandra, be tillsammans, ta det lugnt, sola och också simma i det klarblåa vattnet!

Jag hann också fundera på och be över vad jag kan bidra med i Samaria Church. Hittills har jag "bara" medverkat på middagarna för greker och flyktingar.
Imorgon ska jag testa att vara med och hjälpa till på flyktingarnas svenskalektioner.

Bilduppladdningen fungerar inte nu, så dagens foton kommer imorgon på bloggen!

En bättre dag!

Denhär dagen har iallafall varit bättre än gårdagen.

Åt cirka 160 tacksamma flyktingar har vi fått servera mat ikväll! 
Jag är trött efter allt slit i köket, men det är verkligen värt det!
Jag får nu också försöka lära mig att inte ta alla kommentarer personligt i köket, vilket är lättare sagt än gjort.

Jag har redan börjat tänka på hur jag kan hjälpa utstötta i samhället där hemma. T.ex. genom att prata med dem & kanske köpa någon mat åt de som verkligen behöver det.

Imorgon blir det en ledig dag med tidig väckning. Jag och några tyskar ska åka ut till en ö för lite avkoppling! Under dagens lopp ska jag också försöka be över vad mina uppgifter här kommer att vara framöver...

Jag vill hem nu genast.
Jag hoppas på en bättre morgondag och på att jag finner egna rutiner och uppgifter här.
Nu är det mesta osäkert, som t.ex. vad jag exakt ska göra här. Någon säger åt mig  "gör det" och någon annan "gör det", men det är väl ändå jag som väljer för att jag jobbar frivilligt här?!

Söndag

Söndagen har fortsatt med blandade känslor.

Jag har varit i kyrkan på gudstjänst och efter det fick vi koreansk mat.
På eftermiddagen umgicks jag en stund med Nanna och några andra som är på besök från Finland. Vi var inne i centrum och även en bit uppe på akropolis.

Jag vet att Gud har sänt mig hit, men jag vet inte exakt vad jag ska göra här.
Pågrund av några omständigheter tror jag inte att köket ska bli min enda uppgift här.
Kanske ska jag också undervisa i svenska eller ta hand om barn, men jag vet inte säkert.
Dethär med undervisning är helt nytt för mig & jag trodde verkligen inte att det var något för mig.
Nu har det visat sig att jag tyvärr inte trivs riktigt bra i köket, så jag måste ta mig tid att be att Gud ska leda mig i de uppgifter där jag passar bäst.

Fotot är från den julpyntade kyrkan här i vårt kvarter.

Idag har hela dagen bestått av sol & bad vid en vacker stranden med vårt tyska team som lämnar oss imorgon!
Alla dagens foton är tagna därifrån, det var verkligen en härlig dag.

Vad har jag då lärt mig av denna dag?!
-Att jag som är väldigt paranoid inte gillar då grekiska män på motorcykel vill hjälpa mig att hitta rätt väg i mörkret (då jag står ensam och fotar en kyrka med julbelysning)!
-Att jag inte gillar att höra och se något som liknar en skottlossning mitt utanför mitt fönster i vårt lugna kvarter! Antagligen var det inget farligt alls då inget hände mer efter det, men jag är som sagt väldigt ängslig av mig.

Med de orden säger jag godnatt, imorgon blir det gudstjänst i kyrkan!

Två världar...

Igår levde jag på sätt och vis i två världar. Åtminstone kändes det så.

Jag började med en lång och välbehövlig sovmorgon och efter det solande & mat på balkongen.

På kvällen for jag till kyrkan för att umgås med tyska teamet.
Vi trappade upp till ett högt berg här i Aten. Högst uppe hade vi picknick med utsikt över hela Aten. Där finns också en liten mysig kyrka. Fotona är från utflykten!

På kvällen mot nattsidan gick vi ut i en park där det bor massor med människor med knarkproblem. Vi serverade dem te och croissanter samtidigt som vi pratade lite med dem.

Jag måste erkänna att det blev lite för mycket för mig. Bakom varje buske satt de och eldade så vi såg verkligen att de bodde där.
Det var så tragiskt att se alla dessa människor, varav många var unga.
De satt och sorterade sina sprutor där i mörkret. Jag var antagligen lite för empatisk för att klara att se det, jag såg bara hopplöshet och visste inte hur jag kunde möta dem.
Ärligt talat var jag även lite rädd...

Första veckan.

Nu har första veckan gått med blandade känslor.
Veckan har gått snabbt, men samtidigt känns det som evigheter senn jag var hemma i Finland.
Jag har både älskat att vara här & däremellan har jag haft hemlängtan.
Jag har redan lärt mig att jag klarar mycket mera än jag trott på egen hand. T.ex. att åka metron på egenhand och att ringa och fixa mitt krånglande nya simkort till telefonen. Personen som svarade pratade dålig engelska, men det ordnade sig iallafall.

Inget har varit som jag förväntade mig att det skulle vara då jag reste hit, men det betyder inte att det behöver vara något negativt.
Jag kommer nog att älska min varma mjuka säng efter ett par månader på ett kallt betonggolv på en madrass, men jag har faktiskt vant mig med det också. Jag kommer också att uppskatta tryggheten i lilla Larsmo och det faktum att jag bara kan hoppa in i bilen och köra dit jag vill.

Jag har nu jobbat tre dagar i köket och det har känts meningsfullt, men tungt och kaotiskt! Jag får en känsla av att inget är organiserat, utan att alla bara springer hit och dit. Det blir väl ofta så då det kommer och går nya människor varje vecka.
Det är en hel del tunga lyft och min rygg gillar det inte, så jag vet fick det bekräftat att jag inte ska jobba i något storkök då jag kommer hem.

Igårkväll hade vi cirka 200 flyktingar på mat i kyrkan så det var mycket jobb, men jag såg verkligen att vi kunde skänka dem lite glädje.

Nu har jag några dagar ledigt och jag behöver dem. Jag behöver också egentid så jag kommer nog inte att flytta till kyrkan även om jag hade funderat på det.

Här är ett foto från ett drama vårt tyska team höll en kväll då vi var ute och missionerade.