Jag är så trött ikväll, vilket kanske inte är konstigt då jag har umgåtts hela dagen med cirka 20 tyskar.
De glömmer ofta att de måste prata engelska med mig.
Vi började morgonen med en fin gudstjänst i kyrkan. En av männen talade om hopplöshet och han berättade samtidigt att han kände hopplöshet igår då han tappade bort sin grupp i Aten och han visste inte var han var.
Jag var alltså inte den enda som lyckats gå vilse igår. Det är en tröst då många andra också berättar för mig att de har svårt att hitta här i Aten. Jag verkar inte vara den ende som tycker att alla hus ser lika ut.
Ikväll var vi igen ut på middag på den pakistanska restaurangen och en av tyskarna bjöd oss alla på maten.
Jag ska försöka sova nu för imorgon börjar jag mitt jobb i köket klockan 14. Någongång klockan 17-tiden serverar vi mat åt 100-200 flyktingar så jag antar att jag kommer att jobba kvällar varje måndag-onsdag framöver.
Här kommer ett foto från igår på mig, tyska volontären Jessi som åker hem imorgon och så gulliga afghanska Norieth.
Norieth och hennes bror bjöd oss på glass igår.
Jag älskar verkligen de afghanska människornas öppenhet och vänlighet. Åtminstone alla jag hittills har träffat i kyrkan har varit vänliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar