Vad gör jag här...

Just idag (och inatt när jag låg och frös i mitt kalla rum) känner jag hopplöshet och trötthet, vad gör jag här?!
Kan jag göra någon nytta? Behoven är så stora här...

Jag bävar för när jag snart måste ta mig ensam fram här i denna storstad, det är inte enkelt och jag är faktiskt lite rädd. Kanske borde jag flytta till kyrkan, men där får jag ingen egentid alls.

Just idag vill jag hem.
Jag tror och hoppas att jag kan hjälpa någon här och att detta äventyr blir något jag ser tillbaka på med tacksamhet senare i livet.

Första dagen på jobbet.

Idag var min första dag i köket vid kyrkan. Vi var många som jobbade där och det behövdes verkligen för köket är inte praktiskt så allt tar mycket tid. T.ex. så har vi ingen diskmaskin där.

Vi började förbereda kyckling, ris och sallad (menyn är alltid den samma) klockan 14.00.
Klockan 16-tiden började hemlösa/fattiga greker strömma in i kyrkan och lite senare serverade vi dem maten.
Jag skulle gissa att de var cirka 100 personer idag och de var så tacksamma till oss.
Det gjorde verkligen ont i mig att de inte får ha ett bra liv, de är så fina människor...

På måndagar serverar vi mat åt greker och på tisdagar och onsdagar kommer de afghanska flyktingarna till kyrkan för att äta.

Det är rätt så tuffa dagar i köket, men jag känner att det verkligen är värt all energi då jag ser att vi vi hjälper de behövande. I samband med matserveringen hålls det också en andakt.
Hos Samaria churh gör varje volontär ett viktigt jobb, för utan volontärerna skulle inte kyrkan finnas.

Här kommer ett par foton från matsalen (och en del av vårt nuvarande team).
På det sista fotot ser ni utsikten från kyrkans fönster. Alla dessa dörrar som har en lampa ovanför är sorgligt nog bordeller. Det kommer och går män där hela tiden.
Jag ser verkligen inte framemot att börja gå där ensam på kvällarna, men tyvärr har jag inga valmöjligheter. Innan jag kom hit till Aten hade jag trott att jag aldrig behöver gå ensam i dessa slumkvarter, men jag får helt enkelt ta det försiktigt och be att Gud är med mig!

Jag är så trött ikväll, vilket kanske inte är konstigt då jag har umgåtts hela dagen med cirka 20 tyskar.
De glömmer ofta att de måste prata engelska med mig.

Vi började morgonen med en fin gudstjänst i kyrkan. En av männen talade om hopplöshet och han berättade samtidigt att han kände hopplöshet igår då han tappade bort sin grupp i Aten och han visste inte var han var.
Jag var alltså inte den enda som lyckats gå vilse igår. Det är en tröst då många andra också berättar för mig att de har svårt att hitta här i Aten. Jag verkar inte vara den ende som tycker att alla hus ser lika ut.

Ikväll var vi igen ut på middag på den pakistanska restaurangen och en av tyskarna bjöd oss alla på maten.

Jag ska försöka sova nu för imorgon börjar jag mitt jobb i köket klockan 14. Någongång klockan 17-tiden serverar vi mat åt 100-200 flyktingar så jag antar att jag kommer att jobba kvällar varje måndag-onsdag framöver.

Här kommer ett foto från igår på mig, tyska volontären Jessi som åker hem imorgon och så gulliga afghanska Norieth.
Norieth och hennes bror bjöd oss på glass igår.
Jag älskar verkligen de afghanska människornas öppenhet och vänlighet. Åtminstone alla jag hittills har träffat i kyrkan har varit vänliga.

Igårkväll tog vi metron till kyrkan där vi träffade sju nya tyskar som har kommit hit och ska stanna lite över en vecka. Tillsammans med dem gick vi ut på middag till en pakistansk restaurang och efter det gick vi runt i Aten.
Det var verkligen en trevlig kväll trots att de flesta pratade endast tyska så jag förstod inte så mycket.
Jag älskar verkligen att vi är människor från så många olika bskgrunder och länder här. Snart ska vi gå ut på en glass med två underbara afghanska flickor, de bjöd genast med mig trots att jag inte känner dem.
Jag tror att jag kommer att trivas bra här, men jag är rätt så orolig för vad som förväntas av mig i köket där jag börjar jobba på måndag. Jag känner mig inte alls säker på att jag kan ta över hela ansvaret där...

Här är en video från afrikansk dans igårkväll i Aten.

Akropolis syns i bakgrunden.

Hemlämgtan

I morse vaknade jag med hemlängtan, jag saknar att bara få krama om min Jan. Att få umgås med familjen, nu just känns det faktiskt riktigt jobbigt.

Det gjorde inte saken bättre att jag tillsammans med två andra volontärer igårkväll stannade sålänge vid kyrkan att metron hade slutat gå för natten. Det är inte att rekommendera att gå ensamma kvinnor på natten hela vägen tillbaka till vårt hus i dessa kvarter, så vi fick helt enkelt låna ett rum i kyrkan och sova här alla tre.
Nu kan vi inte heller gå hem för att den tredje volontären vi bor med inte är hemma och hon har vår enda nyckel.

Igår hade jag iallafall en underbar dag.
Den började med att vi tog metron till kyrkan så jag fick träffa en del av flyktingarna och flera andra volontärer.
De afghanska flyktingarna var så välkomnande och tog emot mig med öppna armar. Däremot så har jag inte träffat mina kökskollegor ännu eftersom att de inte hade matservering igår.

Efter att vi varit i kyrkan tog vi en promenad runt om i stan, mest i dessa "förfallna kvarter" runt kyrkan.
Redan igår såg jag flera hemlösa varav två satt mitt på gatan och sprutade in knark i ådrorna. Det gjorde så ont i mig.
Här finns även massor med bordeller som ser ut som vanliga hus, men det syns utanför husen att de är just bordeller på grund av en liten lampa ovanför dörren som står öppen.

Vi hann också möta en ny volontär som kom från Mexiko och en annan volontär från Korea bjöd oss alla på middag på en restaurang.
Vi är ett väldigt mångkulturellt team här just nu. Igår hann jag se både de finaste turistställena i Aten och de mörkaste kvarteren som finns runt kyrkan.

På kvällen hade vi en underbar lovsångs- och gemenskapskväll på kyrkans tak! Även under natten stannade temperaturen på +20 grader så vi stannade där länge.
Under en stund avbröts den mysiga samvaron med en kvinnas skrik någonstans utifrån, det kändes riktigt jobbigt...

Nu just är jag riktigt orolig för alla praktiska saker som hur jag ska lära mig att använda metron ensam, hur jag ska få skaffat månadskort till metron och hur och när jag ska få skaffat ny anslutning till telefonen.

Lång dag...

Det har varit en lång dag, så jag orkar inte blogga mycket idag.

Dagen började med väckning hemma hos Jenny & Jari i Oravais klockan 03.00 inatt.
Jari körde mig till Vasa flygfält och därifrån flög jag till Stockholm. Efter en timmes paus i Stockholm fortsatte resan till Aten.

Det har varit en spännande, rolig och samtidigt jobbig dag.

Här i lägenheten har jag tillgång till trådlöst nätverk så det var en riktigt lättnad, jag kan ringa och chatta obegränsat härifrån.

Annars har saker och ting kanske inte gått exakt som jag hade trott...
T.ex. trodde jag att vi skulle bo centralt, men det visade sig att jag behöver ta metro dagligen så det gör mig aningen nervös.
Jag kommer inte heller att kunna samåka med andra volontärer varje gång då vi jobbar med olika saker, olika tider.

Jag kommer att bo med åtminstone en annan volontär, en jättetrevlig tjej från Tyskland. De andra volontärerna hade gjort det riktigt fint tills jag kom hit!

Lägenheten var inte precis lyx och det hade jag inte förväntat mig heller.
Jag har fått ett eget rum som jag önskade, men ett minus är att det inte finns någon riktig säng här. Så jag hoppas att min rygg klarar av två månader på golvet på en madrass. Jag hoppas också att det hålls någorlunda varmt då jag ska sova på golvet, huset är inte isolerat mycket iallafall.

Här kommer några foton från lägenheten, de håller på att renovera den lite så en del är halvfärdigt.

Imorgon reser jag till Aten och jag är väldigt nervös. 

Väskan är fullpackad med ca. 20 kg, maxvikten jag får ha med är 23 kg...

Jag har haft väldigt fina dagar här hemma. Tack till er alla! 

Mamma & pappa hade ordnat en fin avskedsfest som vi hade tillsammans med familjen i Söndags. 

Igår var jag med min vän Astrid till stan där hon bjöd mig på god mat. 

Även Jan har bjudit mig på god mat vid amarillo.

Nu vet jag inte när jag kommer att blogga nästa gång, det beror på när jag får fixat internet i Aten. 

Ha det så bra alla läsare!

Igår hade jag en riktigt bra dag. Jag hann träffa en hel del vänner som jag ville träffa nu innan resan.

På dagen for jag, Jan och min vän Elin ut i skogen på svampjakt, vilket inte lyckades så bra då vi hittade endast två ätbara svampar.
Vi hann iallafall träffas och prata en del så det var roligt trots att det inte blev några svampar!

På kvällen blev det bowling & efter det mat tillsammans med Jan och mina fina vänner Robin, Astrid och Natalie. Tack för en riktigt rolig kväll!

Det blir tyvärr allt för sällan av att träffa vännerna trots att de bor så nära mig, men det ska förändras då jag kommer hem från resan!
Att jag inte träffat vännerna så mycket har till stor del berott på trötthet och ryggont efter jobbet, vilket nu också kommer att förändras.

Nu är det bara att be och hoppas på att jag hittar ett lämpligt jobb till mig då jag kommer hem från resan.
Jag har några alternativ, men tiden får utvisa hur det blir med den saken!

Nu just känner jag mig väldigt negativ och även lite orolig så jag borde kanske inte blogga alls idag?!
Det har inget att göra med er mina nära och kära! Jag har haft en fin kväll med Jonas, Camilla och lilla Joshua och det känns lite jobbigt att jag inte kommer att kunna träffa dem under 10 veckor framåt...

Jag är för första gången orolig inför resan på riktigt nu. Tänk om jag lämnar ensam och utanför?! Det är min största mardröm. Tankarna snurrar och jag kan inte koppla av. Kommer jag att klara av nöden jag möter där och kan jag verkligen hjälpa flyktingarna där?

Skype som jag skulle använda för att hålla kontakt med vänner och familj funkade inte alls ikväll då jag testade det med mamma och pappa. Jag känner bara att vi måste få det att fungera på ett eller annat sätt, men jag vet inte hur och det gör mig stressad att jag är så otekniskt lagd.

Lägenheten ser ut som ett slagfält och inget är färdigt packat till resan...


Annars var det min sista dag på jobbet idag och dagen var kanske också en liten besvikelse, men det piggade upp min dag att jag av min arbetskompis fick jag ett jättefint ljus som kommer att lysa upp i höstmörkret. Tack Marianne!

Nu ska jag försöka sova, vilket antagligen är omöjligt. Godnatt alla vänner!

En dag kvar...
Nu är det bara en enda dag kvar på jobbet och nej, jag har inte ångrat mitt beslut.
Det känns lite konstigt, men jag vet att det är helt rätt!

Ikväll hade jag, min brors fru Camilla, mina systrar Johanna och Jenny en trevlig tjejkväll.
Vi var på en god middag till mangohouse i Jakobstad och efter det tog vi varsin glass vid mc donald´s.
Vi hade egentligen tänkt äta dessert vid mangohouse, men de fick ett litet minus då de hade slut på glassen.
Dessa tjejkvällar behövs verkligen och jag hoppas att vi börjar ha dem oftare...

Här kommer en bild på mitt nyfärgade hår som förövrigt håller på att bli ganska långt (och ändå är rätt så friskt) tack vare underbara balsammetoden!

Enda lilla problemet med balsammetoden nu just är att typ halva min resväska kommer att vara fylld  med hårbalsam och stylingprodukter. Det är iallafall värt att ta med allt hemifrån för jag vill inte riskera att förstöra mitt hår igen!

Tacksam!

Jag är så tacksam efter en fin kväll vid Inremissionshemmet med "min andra familj"!
De välsignade mig inför volontärresan och jag vet att de kommer att be för mig under resans gång...
Nu känner jag mig rätt så redo, det är en vecka kvar tills jag sitter på planet till Aten.

Här är nu min fina nya rosa resväska!

Efter väldigt många om och men har jag nu fått skaffat

mig en riktigt stor och bra resväska! 

Eller rättare sagt köpte Jan väskan åt mig för att understöda min resa!

Stort tack älskling!

Det börjar kännas som att resan närmar sig på allvar, vilket är lite skrämmande...
Jag har endast tre dagar kvar på jobbet och efter det börjar nya utmaningar!

Under tiden vid Shell har jag lärt mig mycket. Framförallt har jag lärt mig att jag klarar långt mera än jag tror.
Mitt självförtroende har stärkts och jag är inte längre så blyg.

Idag blev det en dejt med någon som är riktigt viktig för mig, nämligen Kasper!

Kärleken verkar vara ömsesidig trots att vi träffas rätt sällan för han hoppade som vanligt rakt upp i famnen på mig!

Vi tog en promenad till mamma & pappas och han blev även riktigt glad då han såg dem.
Älskade hund! Nästa gång ser jag honom är om cirka 10 veckor, en evighet känns det som nu just...

Nu börjar jag känna mig lite nervös inför resan, det är bara en och en halv vecka kvar här hemma!
Jag känner redan lite separationsångest...
Speciellt Jan & familjen kommer jag att sakna mycket!

Jag vill absolut hinna på en liten dejt med världens bästa hund Kasper innan resan för det är över två månader sedan jag träffade honom sist.
Jag kan sakna honom så det gör ont, även om jag träffar honom ibland. Få se om det blir dags att trotsa allergin och köpa en egen hundvalp efter resan!

På tal om resan lånade jag idag en resväska som jag trodde att skulle vara alldeles tillräckligt stor.
Då jag hade packat alla saker utom kläderna i den blev den redan nästan full. Nu får jag alltså tänka om...

Jag ska försöka sova redan nu eftersom att jag håller på att bli superförkyld.
Imorgon ska jag lära upp en ny kock vilket inte är världens lättaste då jag själv är sjuk och därför lite okoncentrerad.
Jag ska göra mitt bästa, men det är helt omöjligt att lära upp någon på en enda dag...

Here we go again...

Så var det dags ännu en gång. En förkylning på kommande och den kom plötsligt ikväll!
Tidigare har förkylningarna kommit väldigt olämpligt vid långa ledigheter. Denna gång är det ännu värre då det endast är strax över en vecka kvar till resan! Jag har massor att förbereda och så vill jag förstås hinna träffa alla nära & kära.
Jag hoppas och ber för ett väldigt snabbt tillfrisknande!

Idag har vi varit på min systerson Ottos ettårskalas. 

Mina älskade syskonbarn betyder obeskrivligt mycket för mig. De får mig alltid att må bra! 

Ikväll har vi varit på kalas tillsammans med hela familjen, umgåtts & ätit massor med gott.

Stort grattis på födelsedagen kära syster Johanna! 

Tacksam!

Jag är så tacksam till alla er som har uppmuntrat mig till att följa mina dröm. 

Med tanke på att jag kommer att sluta vid mitt nuvarande jobb då jag ska resa ut som volontär så förväntade mig faktiskt en hel del dåliga reaktioner då jag berättade om mitt beslut , men nästan alla reaktioner har varit positiva! Jag är glad att min familj, Jan och mina vänner har stöttat mig tills jag beslutade mig.

Det är otroligt glädjande att människor kommer fram till mig och uppmuntrar mig på olika sätt och jag känner på mig att jag inte kommer att ångra mitt beslut. Det känns riktigt bra att även en hel del kunder på jobbet har berättat för mig att de verkligen har uppskattat maten jag har kokat åt dem, men att de samtidigt tycker att jag gör rätt beslut.

Nu väntar mitt livs äventyr och jag hoppas på att kunna hjälpa många andra människor samtidigt!

Nu har jag två veckor på mig att förbereda min nio veckors långa vistelse i Grekland. 

Jag börjar iallafall känna att det mesta är under kontroll.

Idag fixade jag lite småsaker. Jag var till apoteket och köpte mediciner som jag kan behöva ha med, samtidigt for jag på jakt efter regnkläder och jag kom hem med en riktigt ful regnkappa. 

Jag har sökt snygga regnkläder för vuxna i hela Jakobstad och hela Karleby. Utbudet var riktigt dåligt och det enda jag hittade var en svart, ful, lång kappa! 

Den lär iallafall behövas lika mycket som mina fula röda stövlar. Det kan vara ganska regnigt i Grekland på hösten. Jag övervägde starkt att köpa nya stövar, men så insåg jag att med denhär stilen så är jag utan pengar redan innan resans början.

De viktigaste sakerna är iallafall fixade nu! Volontärplatsen, flygbiljetter, reseförsäkring & vaccinationer. 

Nu har jag varit alldeles för länge vaken med tanke på att det är sex timmar kvar till väckning. Jag sov ett par timmar tidigare ikväll så det förstörde förstås nattsömnen...

Tusen tankar rör sig i huvudet.
Det är väldigt jobbigt att bli ignorerad av en person som betyder mycket för en. Jag har riktigt svårt att släppa taget om människor som en gång har stått mig nära.

Nog om det. Nu ska jag verkligen försöka fokusera till 100 procent på resan till Grekland och släppa alla andra funderingar, även om det är svårt.

Dagens bild är från helgen då det låg en riktigt vacker dimma över vattnet vid stranden!

Denhär tavlan som hänger hemma hos mig säger så mycket viktigt!

Lördag morgon och klockan är 07.30!

 Jag är vaken då jag skulle få sova och jag antar att det beror på att jag är förväntansfull och nervös inför alla stora förändringar!

Fredagsmys igår!

Dethär får jag påminna mig om med jämna mellanrum, för jag är född grubblare...

Idag har jag tagit ett av mitt livs svårare beslut och jag kan säga att det känns skönt att ha det ur världen.
Jag har ingen aning om vad jag gör från December och framåt, men jag känner att det kommer att bli riktigt bra! Jag kommer att söka nya utmaningar och verkligen fundera ut vad jag vill göra.

Volontärsplaner!

Nu tänker jag avslöja mina volontärsplaner!

Inom ett par veckor sitter jag förhoppningsvis på ett flyg som tar mig till Grekland, närmare sagt Aten. 

En mångårig dröm går i uppfyllelse! Att få hjälpa andra, att bo i ett annat land, se något nytt och förhoppningsvis utvecklas som människa samtidigt är något jag har drömt om.

I Aten kommer jag att jobba på Samaria Church tillsammans med andra volontärer. 

Vi kommer att hjälpa papperslösa flyktingar på olika sätt. 

Bl.a. kommer vi att servera dem gratis mat och eventuellt kommer jag också att hjälpa till med språkundervisningen där. 

Vissa dagar funderar jag verkligen vad jag har gett mig in på och en del dagar nu innan beslutet har inte varit lätta. Speciellt med tanke på att jag inte har en aning om vad jag ska göra då jag kommer hem igen, men jag vet att dethär är rätt beslut. 

Jag har känt det starkt enda från att jag började fundera på volontärsplatser på allvar, att min plats för cirka två månader framåt finns i Aten för att hjälpa andra människor...

Ett bibelord som jag fick "av en slump" när vi bett mycket över mina planer var:

2 Moseboken 23:20

Se, jag sänder en ängel framför dig, 

och han skall bevara dig på vägen

 och föra dig till den plats

 som jag har förberett. 

Efter det tydliga beskedet gjorde jag mitt slutgiltiga beslut.

Jag avslutar med ett foto från Aten, fotot är lånat från google.

En supergod svampsallad blev kvällens middag! 

Smörstekta karljohanssoppar, gräddfil, rödlök, citronsaft, salt och vitpeppar. Mums!

Nu är det dags att lägga hjärnan på off-läge och börja sova...

Det rör sig mycket tankar i mitt huvud nu och jag känner att jag håller på att stressa allt för mycket.
Inom ett par veckor kommer jag att avslöja för er vad allt handlar om!

Idag har jag haft en lite sämre dag, eller om jag inte ljuger så har det varit en mycket sämre dag!
Den dåliga dagen har personliga orsaker och inget jag vill blogga om, men jag hoppas på en bättre dag imorgon!